Fjäll i sol & fjäll i regn

Ryfjället i repris, nytt försök en annan gång

Det är ju en given topptur när en är i krokarna av Hemavan/Tärna  - Ryfjället. Har varit upp på det förut med cykel, tämligen jobbigt att ta sig uppåt med cykeln bredvid, desto roligare åt andra hållet. Det såg bra ut nerifrån parkeringen intill E12:an.

Nerlastade med mycket vatten och cykelprylarna fastspända på ryggan knatade vi uppåt i högsommarvärmen. Det blev svettigt. I skogen alldeles vindstilla och brant. Men en vet ju, att belöningen väntar högre upp.

Uppåt, uppåt, uppåt.

I fjällbjörkskogen hörde jag Lena ropa bakom mig att hon fått punka. På uppvägen! Bara av att leda cykeln. Så fort vi stannade var myggen och knotten och småschvian på oss, men slangen måste bytas. Hittade ett pyttepyttehål i punkaslangen, nesligt. Bytet gick inte fort när hälften av tiden gick åt till att vifta flygfän, till slut var åtminstone allt på plats och däcket pumpat.

Inte långt därefter var vi uppe på kalfjället. Toppen finns då hela tiden inom synhåll, nära men ändå långt borta. Slog oss ner bredvid stigen för kaffe och fika, energin började tryta i kroppen, värmen tog på. En förbipasserande gångare/löpare erbjöd sig att ta en bild på oss båda där vi satt mitt på fjället. Tack du okända tjej!

Utsikten är milsvid där uppifrån, noterade att det florerade en del regnskurar i fjärran, såg lite märkliga mönster på sjöns yta vid fjällets fot. Oväder i antågande? Ignorerade det för tillfället och siktade vidare mot toppen.
Sista biten upp är det inte lönt att ta med cykeln, i stenskravlet kan ingen vanlig människa cykla, för utsiktens skull är det ändå väldigt värt att gå upp. Kikade bakåt igen när vi kom till stenrösena, nu fanns inget tvivel, det ösregnade nere på sjön, fågelvägen inte alls långt ifrån oss. Det hade varit fint att få ta toppen, men med risk då att bli ordentligt dränkta i det indragande regnet och så halt det skulle bli på stigen... Medan vi funderade kom de fösta enstaka dropparna på oss, vi bestämde oss fort för att bara satsa på cyklandet och låta toppen stå till en annan dag!

Regn på sjön, regnskurar över fjällen, molnen på väg mot oss.

Vårt snabba beslut gjorde att vi ändå fick cykla på övervägande ganska torr stig på fjället, vilket var skönt. Det är så brant att det är svårt nog att hålla nere farten även vid torrare och greppigare underlag, väta hade inte gjort saken bättre.

Den pyramidliknande toppen där vi nyss varit blev fort insvept i regndis, längre ner på berget fick vi det lite torrare.

Nere i granskogen blev det sen väldigt halt, med alla rötter som ligger i branterna där, svårcyklat minst sagt. Det blev mest promenad. Snopet, när man slitit hårt för att komma upp. Fast berget står förstås kvar till en annan gång, då ska det fikas på toppen och köras ännu bättre nerför leden!