onsdag 16 juli 2014

Nackskydd vid DH? Nu har jag testat!

Leatts vara eller icke vara

De flesta som varit i en DH-backe har sett en majoritet av cyklisterna köra utan nackkrage. För egen del har jag aldrig använt det tidigare och heller kanske inte reflekterat djupare över huruvida jag borde göra det. Någonstans har väl prislappen avskräckt och jag tycker inte att jag kört så hårt/riskfyllt att det känts befogat. Eftersom jag nu alldeles uppenbarligen har ett nackskydd lär jag ha svängt i frågan. Egentligen har inget särskilt hänt, utan det är något som det funderats över fram och åter en tid. Har läst forumtrådar och recensioner från världens alla hörn, vägt argumenten mot varandra och att det överhuvudtaget hamnade på tapeten kommer sig av att jag numer hänger ihop med en IVA-sjuksköterska - i deras värld är alla försiktighetsåtgärder av godo då de sett alldeles för många fall som egentligen inte borde ha behövt hamna i deras händer.
Att falla är väldigt lätt hänt, det vet alla cyklister, att falla olyckligt är precis lika lätt hänt fast det händer bara inte lika ofta. När det väl händer vill en förstås att skadorna minimeras. Därav att jag t.ex. alltid cyklar stig med hjälm och knäskydd, båda har räddat mig från otäckheter och smärta vid flera tillfällen. Vid downhill har det varit lika självklart att ryggskyddet åkt på, tillsammans med skyddsplattan över bröstet, de hårda armbågsskydden och fullfacehjälmen. Till skillnad från tidigare finner jag det nu rätt rimligt att även skydda hela kotpelaren ända upp till skallbasen. Skulle jag råka ut för den osannolika kraschen att nacken bryts vill jag inte, eller framför allt inte att mina nära anhöriga, efteråt ska tänka: "Det här hade kunna förhindrats med ett nackskydd."
Klickade hem ett Leatt DBX Comp III från Bikester för nån vecka sen och skruvade ihop det inför en utflykt till Bygdsiljum bikepark. Ville testa hur det kändes och det kändes bra! Med lite justeringar kommer jag knappt märka av att det sitter där - förrän det behövs! Huvudets rörelseomfång begränsades tydligt i alla riktningar vilket ingav en trygghetskänsla. Samtidigt tyckte jag just inte att det blev för begränsat under åkningen. Jag kände av att hjälmkanten tog i kragen ibland, men inte att det hindrade mig från att titta ditåt jag ville.
Tänker mig fortsätta använda Leatt:en när jag kör utför, det finns väl ändå inget som heter att man skyddar sig för mycket i onödan? Och jag vill inte behöva träffa mina vänner på sjukhuset när de är i tjänst...

Dagen i Bygdsiljum var för övrigt fenomenal!! Det var dammtorrt i backarna, t.o.m. Mossen där inne i granskogens skugga var helt upptorkad, tror aldrig jag varit med om dess like. Grymt kul var det, förvånansvärt mycket folk för att vara en fin, varm, solig dag (cykling >> strandhäng!). Efteråt åt vi Den Godaste Mjukglassen detta år förmodligen kommer bjuda på från Westmans café i just Bygdsiljum. Deras hemmagjorda mjukglass var lika fenomenal som dagen i övrigt.




1 kommentar:

  1. Grymt med både skydd och glass!
    // Maja

    SvaraRadera