Passen som förföljer mig!
När var det nu jag körde spinning senast? Förra våren någon gång? Då hade jag tillbringat ännu en vinter inne på IKSU med jag vet inte hur många timmars nötande i cykelsalen. Länge sen nu, men jag blir i vardagen ständigt påmind om känslan, hur jobbigt det var ibland, "backarna och spurterna", intervallerna, peppande tillrop, svidande svett i ögonen, mattheten mot slutet av långpassen, mjölksyran, sammanbitna käkar, dimmiga siffror på pulsklockan, endorfinerna. Det räcker med att höra några toner, en kort strof från någon av de låtar som pumpades ut om och om igen i den svettiga salen för att ta mig tillbaks i tiden. Kan tänka att just det här var ett tungt och jobbigt backparti eller det var till den här låten/passet jag körde tröskelintervaller, rörelserna känns som inetsade i muskelminnet, det rycker nästan till i quadsen. Det känns lite... skadat på nåt vis? Jag överdoserade nog spinningen en smula och det är kanske det jag får betala för nu, när skvalradion i bakgrunden på nolltid kan svepa iväg mitt medvetande i både tid och rum.
Hmm, de hade ju faktiskt en cykel i videon, visste jag inte :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar