Kedjeoljan som åker i soporna

Produktdiss

Blev en gång itutad av en försäljare i en lokal butik att den här TF2 oljan minsann var lika bra som Finishlines gröna kedjesmörja, som var den jag egentligen sökte. Jag gillar Finishlines olika lubrikanter men denna gång hade förrådet sinat och jag behövde en ny flaska akut.
Redan vid första applikationen såg jag att det här var inte alls som Finishline, TF2 är klibbigt och otäckt trådigt, den smörjer inte bara in kedjan utan allt den kommer i närheten av också. Och det är en smutsmagnet utan dess like. Den fick aldrig mer komma i kontakt med mountainbiken.
Dumsnålheten gjorde ändå att jag la på den på hybriden, som ju körs i blöt- och slaskväder när jag vill skona racern. Man får väl ge TF2-oljan en eloge för att den är j-ligt beständig, den står emot vatten störande bra, så bra att det inte ens är lönt att försöka skölja bort smågrus i drivlinan med en ordinär cykeltvätt. Istället kapslar den in all smuts i svarta små geggpartiklar som biter sig fast i kedjans länkar, alla tänder på klingorna och trissorna i bakväxeln. Oljan må smörja hur bra den vill, för det kan tilläggas att kedjan har hållt sig förhållandevis tyst även under riktiga skitpass, men jag vill inte ha en kolsvart drivlina eller behöva totalsanera den efter varje tur.
Det var ingen dyrköpt erfarenhet, men tiden det har tagit att rensa upp kladdet efteråt hade jag gärna lagt på något roligare.

Pågående rengöring. 

Efter-bilder: Tyvärr tänkte jag inte på att ta före-bilder, men man kan i stort sett föreställa sig att alla delar som är metallglänsande var svartgeggiga.

Återmonterat och klart!

Passade även på att byta dubbdäck bak mot icke-dubbat dito. Får se om det straffar sig snart...