I stigcyklingshimlen

Cykelglädje in i själen

Sista helgen i mars hittade vi kilometervis av snöfria stigar, det gällde visst bara att veta var man ska leta ;-) 

Närheten till havet har sina fördelar, i skogen allra närmast kusten kommer stigarna fram först. Trots min inte så mångåriga erfarenhet av det här med stigcykling så vet jag nu att Strömbäck-Kont är stället där man hittar de första bara stigarna efter vintern. 

Det må vara en av de pannkaksplattaste skogarna i trakten, det tar den dock igen i teknisk nivå med råge. Det är många partier med sten på sten och allmänt krokigt och bängligt. Jäkligt kul och väldigt uppfriskande för balansen och ögat som varit vilande i vinter. De isbelagda spångarna var det som satte balansen mest på prov tror jag.

I vissa kortare partier kunde man sträcka ut ordentligt också, slänga i en högre växel och trampa på lite. Torrt och fint minsann. 

Sen var det det där med att tråckla sig fram genom stenpartier... Här går det faktiskt inte att skylla på ringrostighet enbart, för oavsett tid på säsongen och oavsett torrt eller fuktigt underlag är det besvärligt att manövrera fram cykeln här. Det skulle högst troligt gå snabbast att kliva av och gå förbi, men hur kul är det?! Nää, vi skulle tråckla med cyklarna, och det gick till slut, skam den som ger sig :-) 

Fast först tog det stopp åt vänster...

...och sen åt höger...

...och det blev en helomvändning för omtag... 

...innan i princip hela partiet satt där det skulle. Det var då lika besvärligt för mig, men eftersom jag inte figurerade framför kameran så får Lena illustrera vår lilla kamp i skogen. 

Efter en bedrövligt dålig vinter tycker jag att vi förtjänar denna tidiga vår. Då jag inte fick möjlighet att lära mig åka skidor på vettiga skidspår är det lika bra att cykelsäsongen drar igång redan nu! När Kont väl är framtinat dröjer det inte länge innan fler stigar kryper fram, jag blir verkligen in i själen glad av att sitta på en cykel igen och kan knappt bärga mig inför nästa stigletartur. Det är då för typiskt att man måste fara till det där "jobb" när det finns fler skogar och stigar som borde besökas snarast, men det verkar inte finnas några chefer som tar hänsyn till det. Nästa (cykel)helg är väl inte alltför långt bort ändå...?