Träningsmotivationen var stor idag! Inledde lördagen med spinning, spinning och spinning. Tre pass i rad alltså. Inte den mest upphetsande formen av distanspass, men den varma cykelsalen slog ändå utomhusets slask och dimma. 2 h 45 minuter blev det, medelpulsen landade på stabila 74% med några toppar på 95% eftersom det skulle köras några kortintervaller där i mitten också. Det var en något trött och mycket nöjd Karin som lämnade IKSU lagom till lunch.
Dagen var dock inte slut där, efter energipåfyllning och en stunds vila så peppade Annika på ett styrketräningspass. Så där blev det ytterligare 1 h 20 min för att också överkroppen skulle få jobba lite idag. Vikterna kändes ack så tunga, fast upp kom de till slut! Känslan just nu är att jag kommer få allvarliga problem med att ens lyfta ett mjölkpaket imorgon, och det är en bra känsla :)
Det måste den verkligen ha varit! Bra jobbat:)
SvaraRaderaÖnskar jag hade lite mer pannben för distanspass i spiningsalen, vad har du för knep att fixa det mentalt?
Haha, jo den känslan är ju bra.
Inga direkta knep, jag bara trampar :) Det är ju skönt ändå att bara låta cykelbenen gå, autopiloten kopplas på när det är sådär lagom medelintensivt och man bara landar i att det känns bra och fortsätter så några timmar i sträck. Tankarna får vandra lite som de vill, men man får inte börja tänka på hur långt det är kvar, att det är tråkigt och enformigt eller att musiken är dålig. Positiva tankar är grejen! Eller inte tänka alls, det funkar också ;)
Radera