Spontanplankor i vardagen

Har tränat det mesta utom plankor de senaste dagarna. Ajajaj, inte bra, hur ska det då gå med utmaningen? Inser att jag måste försöka klämma in fler av dem i vardagen när möjlighet ges, om jag ska ha minsta chans till förbättring. Som i väntan när pastavattnet ska koka upp - planka! När micron går - planka! I dötiden när man väntar på att äggen ska koka färdigt - 2 minuter kvar på timern? Ner i planka!
Sammanlagt kom jag väl upp i de där dryga 5 minutrarna som utmaningen gäller, men att klara det i ett svep är ännu avlägset. I övrigt kör jag stenhårt på en vilodag idag. 

Lite puder på marken, inget som hindrar cykling

Så kom det lite snö ändå till slut. Knappt att det syns, så lite har det kommit, men det signalerar ändå att det inom kort kommer slå om till vinter på allvar. Jag tog ett varv runt Grössjön vid lunchtid, bitvis geggigt, bitvis halkigt, mestadels skitfint. Jobbigt var det också, fjärde dagen i sträck benen tvingas jobba hårt. Ska ta och vila dem imorgon.

Jag tror förresten shortssäsongen börjar på att lida mot sitt slut, det blev allt lite kyligt mot slutet av rundan.

90 minuter skogsglädje och benmangling

Nu ni! Äntligen ska det rapporteras om lite cykling igen!
Prognoserna utlovar snö här i veckan, så jag fick nästan lite smått panik för att försöka hinna ta tillvara på de sista timmarna av barmark. Det har näääästan frusit på, inte riktigt, men tillräckligt för att det värsta av blötan på markytan ska ha försvunnit. Hyfsat fina förhållanden för lite skogscykling alltså.
Styrde ut i Gammliaskogen som ligger nära till hands för en kortare och lekfull runda. Hade lilla dirtcykeln så i vanlig ordning var det ståcykling som gällde hela tiden, med ben som inte var helt pigga efter gårdagens övningar i gymmet. Det blev ett svettigt pass alltså! Grymt kul var det ändå. Hittade åt några nya stigar som jag inte sett förut, rotiga, mossiga, knixiga och roliga.

Det var inte bara för fotandets skull jag stannade till några gånger, benen behövde vilan också.

Snubblade över en gammal välbekant stigsnutt, en liten utförslöpa som jag i början av sommaren (det var rentav så sent som i slutet av juni) stenvägrade att cykla för den såg så läskig ut. Undrar vad det var jag var så rädd för...? Var det verkligen ett litet 3 dm-drop som fick mig att tvärnita? Det är när man återvänder till gamla stötestenar som det blir så tydligt att man faktiskt utvecklats och lärt sig något.

Nu håller jag alla tummar jag har för att jag ska hinna med åtminstone en cykeltur till på barmark, innan snöovädret drar in. Fast mest hopppas jag förstås på att det inte ska komma någon snö alls, någonsin mer. Var är den globala uppvärmingen när man behöver den som mest?

Kom igen nu benen - väx! Bli starkare! Gör... nånting!

Mycket fokus på grundläggande träning nu. Den är betydligt mer uppstyrd än nöjesträningen som bedrevs under sommarens soliga dagar, fast jag har ännu inte riktigt spikat hur upplägget för vintern ska se ut. Dagens pass gick hårt åt benen, de där vingliga och stela och långa stolparna jag har under mig. Övningarna vi körde:
Benböj (backade i vikt här, knäna pallar den inte riktigt)
Bulgariska splitböj (ökade här istället!)
Raka marklyft (stabilt, var en månad sen senast så det blev till att ta det säkert)
Benpress (ökade lite grand)
Bencurl (ökade)
Benuppdrag (osäker på om det är rätt namn på övningen, höftböjaren får jobba iaf)
Vadpress (stabilt)

Böjen är helt klart min mest problematiska övning just nu, får inte till den - alls. Lite bekymmersamt för det är en så bra basövning som man borde ha med i programmet. Någonstans saknas stabiliteten för knäna så de får ta för mycket stryk, vilket också går hårt åt ryggen då när skivstången tynger ner. Ett väldigt irriterande problem jag dragits med länge (åratal), det där med knäna då alltså, böjen är relativt nytillkommen i mitt liv.
Annars var det ett bra pass!! Peppande sällskap och en nätt ökning i flera andra övningar sitter förstås fint, bra inledning på veckan! Nu är det upp till benen att ta åt sig den här fina träningen.

Intervalldöd'n

IKSU, wattbike, testcykelintervaller... 5 x 4 minuter... det var veckans nära-döden-upplevelse det! Inga wattsiffror denna gång, wattbiken ville inte vakna den här söndagsmorgonen, det hjälpte inte att dränka den i svett heller. Pulskurvan har jag iaf, om någon skulle tvivla på att jag tog i ordentligt under passet.

Varför fem och inte fyra intervaller så som brukligt är? Om jag det visste, kände mig mer än lovligt urkramad efter nummer fyra men så var det ändå en liten djävul på axeln som viskade i mitt öra att nog fixar du väl en till? Så det blev fem. Sen höll jag på att trilla av cykeln.

Lustigt ändå hur snabbt man kan återhämta sig. Trampade ur mjölksyran och stegade ner till omklädningsrummet på lätt darriga ben, men så satte träningsdjävulen klorna i mig igen. Bytte de svettiga trasorna mot torra kläder och stegade tillbaks upp till gymmet för att köra lite mer. Sex snabba överkroppsövningar, som avslutades med väldigt trötta plankintervaller (4x1 min), först därefter kände jag mig nöjd på riktigt och cyklade långsamt hem genom det blöta och kalla grusslasket.

Fortfarande ingen cykling att rapportera om

November är fortsatt väldigt novemberaktig. Kunde inte motivera en cykeltur idag heller, drog på Meindl-kängorna och traskade (plaskade) till skogs istället! Det var så blött och halkigt och besvärligt att ta sig fram att det kändes lika så bra att göra det i snigelfart till fots. Oavsett färdsätt så är det otroligt välgörande att komma ut i skogen en sväng, ladda batterierna och bara vara en stund.
Får väl räknas som en vilodag det här, veckans andra. Kan inte riktigt motivera att promenerande är träning, fysisk aktivitet - ja, men ändå inte träning. 0 minuter Promenad står det i träningsdagboken på Funbeat idag, fast det i praktiken blev runt 2½ timme.
Imorgon ska man väl kunna klämma in ett riktigt träningspass dock, kanske rentav något slags cykelpass...?

November vid Grössjön. Någonstans bland gräset där så finns det faktiskt en sjö.

3 h träning, inte en enda på cykel

Dåligt med cykling för att vara en s.k. cykelblogg numer. Jag får väl erkänna att november till sist har lyckats krypa under skinnet på mig och dödat det mesta av cykelmotivationen, droppen blev när den så efterlängtade dämparen kom tillbaks bara för att fortfarande vara trasig. 2-3 plusgrader, blötheten, konstant mulet/mörkt och att hela tillvaron är full av slask gör sitt till.

Jag har dock inte slutat träna! Så långt har det inte gått. Idag blev det spinning, 2½ timmes svettigt slit med mycket mjölksyra i benen. Sen kläckte någon (inte jag!) den "goda" idén att följa upp det med en snabbis i gymmet för lite överkroppsstyrka. Helt galet vad trött jag blev därefter. Så trött att min föresats att få till det där planktestet under kvällen är helt uteslutet, just nu pallar jag nog inte ens 10 sekunder. Hoppas kunna inleda plankträningen under helgen. 4 veckor går fort, gäller att ta tillvara på tiden om utmaningen ska kunna ros i hamn.

Plankutmaningen

En cyklist ska ha en stark core, visst? Vilket innebär att man ska kunna stå en massa minuter i plankan. Jag behöver träna på det här, så vad passar bättre än att hoppa på Elnas utmaning att fixa 5 å 20. Kan man nå dit inom 4 veckor? Får väl se. Jag brukar inte ta tid på mina plankor så jag har ingen som helst aning om min status i frågan, nånting säger mig dock att jag ligger en bra bit ifrån 5 minuter i dagsläget, men det ska väl gå att ändra på! Ber att få återkomma med siffror på dagsformen inom kort. 

Dagens gigantiska besvikelse :(

En månad efter dämparhaveriet så fick jag äntligen tillbaks den från "servicen". Pysslade tillbaks den på plats, kollade sag och justerade lufttrycket. Sen kunde jag rulla ut på min underbara Canyon igen, shit vad jag har saknat den cykeln alltså. En månad har den stått stilla utan sin dämpare, det kändes som att komma hem att sätta sig på den sadeln igen. Underbara, älskade cykel!

Kunde rulla runt på parkeringen i sakta mak i ungefär 3 minuter innan dämparhelvetet springer läck igen, precis samma fel som förra gången - all olja rinner ut ut returdämpningen och den tvärdör. Önskar jag kunde bli arg på det, svära fula ord och förbanna de som utfört "servicen", men nä... jag blir bara ledsen :(

Visitkortet från Biketoyz följde med i paketet, vore trevligt om jag kunde säga att de gjort ett bra jobb med min Fox-dämpare. Men av uppenbara skäl är jag inte alltför imponerad över deras insats.

Tre härliga minuter fick jag på min MTB idag, hoppas det inte behöver dröja ännu en månad till nästa gång.

Jobbar hårt på att bli starkare

Klenhet ska med träning fördrivas, därför blev det ett dubbelpass idag igen. Morgonpass på IKSU för att pressa benen i gymmet, följt av att frostigt solskenspass på MTBn. Så otroligt skönt att få se solen igen! Molnen har legat täta och låga flera dagar i sträck nu, det har inte blivit mycket till dagsljus med andra ord, så det är som att få en pigghetsinjektion när solen till slut uppenbarar sig över trädtopparna igen. Törs man kalla det naturlig doping t.o.m? Jag tror iaf att det var solens förtjänst att det fanns energi till ännu en dags hård träning, för även efter benpressar, utfall och annat fanns det kvar lite sprättighet och styrka i benen för en runda runt Nydalasjön på nyfrusna stigar.

Dagens 4 timmar på IKSU

Träningsmotivationen var stor idag! Inledde lördagen med spinning, spinning och spinning. Tre pass i rad alltså. Inte den mest upphetsande formen av distanspass, men den varma cykelsalen slog ändå utomhusets slask och dimma. 2 h 45 minuter blev det, medelpulsen landade på stabila 74% med några toppar på 95% eftersom det skulle köras några kortintervaller där i mitten också. Det var en något trött och mycket nöjd Karin som lämnade IKSU lagom till lunch.

Dagen var dock inte slut där, efter energipåfyllning och en stunds vila så peppade Annika på ett styrketräningspass. Så där blev det ytterligare 1 h 20 min för att också överkroppen skulle få jobba lite idag. Vikterna kändes ack så tunga, fast upp kom de till slut! Känslan just nu är att jag kommer få allvarliga problem med att ens lyfta ett mjölkpaket imorgon, och det är en bra känsla :)

I mörkret är alla stigar små

Ledig hela dagen och ändå lyckades jag inte ta mig ut på cykeln förrän mörkret föll. Å andra sidan är det mörkt större delen av dygnet nu ändå, så lamporna behövs nästan oavsett. Tog ut lilla dirtcykeln för en sväng i Gammlia-skogen och jag förbluffas återigen över hur svårt det är att orientera sig när man bara ser de fåtalet meter omkring en som lamporna lyser upp. Alla stigar ser förvillande lika ut och just när man tror sig veta var man är så dyker det upp en stigkorsning som absolut inte borde finnas där...
Utöver den återkommande frågan Vars är jag? så var kvällens andra frågetecken: Is eller vatten...? Alla stigar och vägar blänkte i ljusskenet, vilket på vissa ställen innebar ett lika tunt som förrädiskt isskikt på stenar och rötter. Det var mer än en gång som jag missbedömde underlaget och tappade greppet. Tur jag cyklade så långsamt att det ändå fanns utrymme att hinna rädda upp däcksläppen utan att stupa.

Kul att se GPS-ploten i efterhand, jag befann mig inte riktigt där jag egentligen hade tänkt cykla, lyckades också cykla tillbaka i mina egna spår vid något tillfälle utan att riktigt reflektera över det. Tur skogen är såpass liten att det inte går att villa bort sig på allvar i mörkret!

Dagens handledsvänliga träning

Det gick fint att cykla lite försiktigt i förrgår och den lätt misshandlade handleden samarbetade hyfsat under gårdagens styrketräning, men idag känns det ändå att den inte riktigt läkt ännu. Vill inte dra ut på läktiden i onödan så dagens pass fick bli träning utan handledsbelastning i form av ett styrkepass för bålen enligt det gamla program jag fick av sjukgymnast förra vintern. Det blir alltså aldrig lättare att köra dessa övningar, man orkar bara med fler reps men den brännande mjölksyran är lika närvarande ändå. Sjukt nyttiga övningar, man har väl bra nytta av en stark core som cyklist.
Många plankor blev det...

Första MTB-passet efter vurpan

Det krispigt fina vädret har kommit tillbaks, bestämde mig redan när jag slog upp mina blå i morse att idag skulle jag testa cykla i skogen igen. Det hade kunnat bli ett antiklimax om handleden inte samarbetat, men nu gick det faktiskt hyfsat fint. Fick bara tänka på att vara lite extra följsam med styret för att undvika alltför häftiga belastningar.

Frost!

Tog en sväng på stigarna vid Gimonäs/Grössjön. Undvek de allra stökigaste, svåraste och stenigaste partierna. Kanske förståeligt efter vurpan som ännu ligger färsk i minnet? Kändes förståndigast så. Fegt var iofs också ett ord som flimrade förbi, valde dock att inte lyssna på den delen av hjärnan idag. Better safe than sorry :)

Det var fint i skogen idag!

Hur ska jag lägga upp vinterträningen?

Som frågan lyder i rubriken: Hur ska jag träna i vinter? Varning för långt och halvsvamligt inlägg ;)
Går inte att komma ifrån att säsongen för långa, sköna distanspass utomhus liksom de periodvis nästan dagliga spontana mountainbikepassen på torra skogsstigar hör till det förgångna. Klimatet har blivit ett annat och det är nu bara ett fåtal dagar per vecka, om ens någon, som lockar till cykelträning. Och värre kommer det bli när snön snart lägger sig...

Träningens fokus måste flyttas från skoj och lek till att hugga tag i grundträning igen för att bibehålla kondition och styrka samt försöka bättra på de många svagheter jag dras med. Så jag tänker lite högt här, för att försöka formulera ett träningsupplägg jag kan hålla mig till de kommande 4-6 månaderna.

Förra vintern låg tonvikten på att från min icke-existerande form få till en grundläggande uthållighet samt etablera en någorlunda hållbar styrketräningsrutin. Det blev många och långa "distanspass" spinning och jag lyckades gå till gymmet för två helkroppspass nästan varje vecka innan sommaren kom.
Det funkade rätt bra för att komma in i träningen ordentligt och få något av en grundform som jag kunde bygga vidare på under de mer cykelintensiva sommarmånaderna med alla dess äventyr i olika former.

Det jag märkt saknas, min största svaghet, är att jag rent muskulärt är klen, alltså verkligen klen. Har ingen råstyrka men kan ta mig fram hyfsat bra på teknik och stabilitet. Styrkeutveckling måste prioriteras!
Likaså måste jag bättra på min spets, få bättre ork och uthållighet närmare maxansträngning på cykeln. Distanspassen är bra för grundmotorn, men jag skulle behöva en turbo att ta till ibland. För att få till det tänker jag mig fler intervallpass på bekostnad av just distans.

Funderar på om det vore läge att tänka i termer av periodisering? Jag vill inte tappa känslan för distans för att kunna köra mer intervaller, och inte heller köra slut på kropp & huvud med alltför ensidig högintensiv träning. Även i styrketräningen skulle det kunna vara av godo att variera så smått mellan upplägg för maxstyrka resp. muskulär utveckling.

Skulle man palla 3 veckors intervallträning om det följs av 2 veckor med lugnare distansträning? Kanske skonsammare att köra i 2-veckorsblock rakt igenom? Oavsett vilket så är jag ändå ute på nya marker, jag tror att jag kan leva med upplägg likt dessa och inspireras av det även nu när mörkret och kylan kommit över oss. Eftersom jag trots allt befinner mig på en hobbyamatörs nivå så är detaljerna inte så petnoga, jag behöver mest bara ett ramverk att förhålla mig till så träningen verkligen blir av och att det finns någon form av tanke och syfte bakom det. Det blir roligare så och träning ska ju vara rolig, jag gör det ändå bara för min skull, utan annat mål än att förbättra mig och bli en bättre cyklist.

Alla tankar har inte kommit i print här ännu, men i mitt huvud har ett mer specifikt upplägg börjat ta form. Hoppas kunna konkretisera det i text snart nog, det får dock bli i ett annat inlägg :)

Intervallsöndag!

Dags för hårdkörning igen! För grisvädrets och säkerhets skull höll jag mig till de trygga stillastående cyklarna på IKSU. Först ett spinningpass som bl.a. innehöll 70-20 intervaller - tufft men skönt! Fanns bra med krut i benen så den där timmen kändes lite kort, gick till gymmet och hoppade på Wattbiken en stund. 2x20 min intervaller någonstans runt eller lite under tröskeln, ~170-180W. Sen var det slut på krutet...

Dagens mjuka och tandvänliga mat: Pannkakor! En vecka kvar nu innan jag kan få sätta tänderna i något med lite mer substans i igen.

LVG i grisväder

Typiskt, det har varit klart och krispigt hela veckan, men så lagom till helgen drar det in nåt slaskigt, blött och blåsigt väder. Just som jag började känna mig redo att ta mig ut på cykeln igen. Vad göra? Ställa in passet...? Nä, det alternativet kändes för trist så jag drog fram slaskvädershybriden med skärmar och trampade iväg ut på en medelkort landsvägsrunda. Gör ont i vänsterarmen fortfarande, fast man cyklar ju med benen så det var bara att köra på ändå. Gick bra så länge jag kom ihåg att släppa styret över gupp och knölar.
Skönt att få ett par timmars frisk luft, det blev mer av ett pass för allmänt välbefinnande än ren cykelträning, men det är väl aldrig fel med såna pass heller? 

Veckans första träningspass!

Kunde inte hålla mig längre, endorfinreceptorerna har skrikit efter stimulans och jag kunde inte riktigt motivera ytterligare en vilodag. Cykling utomhus blev av flera skäl uteslutet idag, men då finns ju alltid IKSU. Körde de tre spinningpassen som ligger efter varann varje fredag eftermiddag, kändes som ett bra sätt att ta tillvara på denna lediga dag. Väldigt (väldigt!) skönt att få svettas lite igen!

I övrigt så framskrider återhämtningen efter vurpan så sakteliga, ser inte fullt så förskräcklig ut längre, fläskläppen är typ borta, sårskorpan på läppen trillar snart av, blåmärkena börjar övergå i gult och blekna. Fortfarande förvisad till den mjuka maten dock, på dagens meny: ris och köttfärs med blomkålsmos. Fakturan för det första akuta tandläkarbesöket damp ner i brevlådan idag, glad att jag är försäkrad för kostnaderna kommer nog dra iväg innan det är över. Nästa besök blir i början av december, får se om det behövs fler därefter. Lite lätt besvärlig skada det här, men fortfarande ett bättre alternativ än många andra skador man kan få i huvudtrakten! 

Håller mig till mjuka nöjen

Mörbultheten har kommit ikapp i allvar nu, det som inte kändes så värst i söndags/måndags har växt till sig. Så jag söker mig till det mjuka i livet som gröt, sömn, umgås med vänner jag ser alltför sällan, koka soppa och ta det allmänt lugnt. Halvtrist men jag ska inte pressa kroppen. Trodde jag skulle kunna hoppa upp i sadeln snabbare, fast läkaren som surrade om 14 dagars vila för den troliga sprickan i strålbenet var kanske inte så fel ute ändå. Bara att cykla till affären gör rätt ont och jag har plötsligt noterat hur många ojämnheter det finns i den vanliga cykelvägen: brunnslock, asfaltsskarvar, trottoarkanter, gatstenar, små gropar och gupp...

Det här läget suger, men men, den som ger sig in i leken. Ska inte slösa värdefull internetplats på att gnälla alltför mycket. En vacker dag ska jag väl kunna äta knäckebröd och cykla bland stenrösen igen, bara inte under de här kommande veckorna ;)

Tandrehab dag 1: "Du har haft tur"

Aldrig behövt besöka tandakuten tidigare men nu är jag glad för att de finns. Tandläkaren föreföll inte alltför imponerad över mina övningar i skogen, särskilt som hon visst hade en son som också delade detta intresse. Väl omhändertagen blev jag i alla fall, men har lite lätt kramp i käken efter att ha gapat oavbrutet i dryga timmen.
Kontentan var iaf att jag haft tur, fast det är ännu för tidigt att säga exakt hur det här kommer sluta. Fick lite plast i munnen som ersatte de avslagna tänderna och stränga order om skonkost i minst 2 veckor, tänderna får inte ansträngas! Utöver de två som slogs av finns skador på ytterligare fyra, fast som sagt, jag hade ändå turen med mig.

Ännu en tursamhet i sammanhanget är att jag inte är nämnvärt fåfäng av mig :) Även om fläskläppen och skrubbsåret ser förskräckliga ut så är det inte hela världen, de kommer ändå försvinna på några dagar till en vecka. Faktiskt så är det t.o.m. lite kul, för de blickar jag får av folk jag möter nu alltså :)

Idag.

Igår.

I övrigt så känns det ännu tydligare idag att även andra delar av kroppen fick sig en törn, mest är det vänsterarmen och -axeln som ömmar. Inget värre än allmän mörbultning dock, det ska nog också gå till sig på en vecka eller så.
Träningen får vila en dag, får se om jag kanske går till gymmet imorgon. Utomhusträning får vänta ett tag eftersom den kalla luften gör att det ilar nåt så fruktansvärt i tandstumpen. Men som sagt, jag hade ändå tur.

Kraschade hårt i Tavelsjö

Jahapp, så var det visst dags att krascha ordentligt då. Pysslar man med mountainbike i väldigt teknisk terräng så är det ju bara en tidsfråga innan man åker dit. Nu klarade jag mig iofs ganska bra ändå, men saker gick sönder och det är ju aldrig roligt.

Så vad hände? Var ute i fina Tavelsjö igen och cyklade på de utmanande stigarna där. I en stenig utförsbacke så fick jag inte framhjulet över den stenen som låg mitt i stigen som jag hade tänkt, utan det tog tvärstopp i fronten och jag flög handlöst över styret. En klockren faceplant där jag satte mun och haka i en sten. Slog av två tänder, skrapade överläppen ordentligt och sitter nu med en saftig fläskläpp. Övriga småblessyrer inkluderar en misstänkt spricka i strålbenet nära handleden (varken röntgas eller åtgärdas, men svullet är det) och några blåmärken på överarm och axel. Hjälmen fick en smäll den också, blir nog till att köpa en ny för säkerhets skull. Cykeln (en lånecykel igen) verkade klara sig bra som tur var.

Så var det med det. Bjuder på en bild jag tog under tillbakafärden mot bilen:

Edit 17:20: Uppdaterar och slänger in en blodig bild från Martins kamera också, tagen bara minuten efter vurpan (hjälmen hade jag tagit av mig själv, den satt på plats annars och gjorde sitt jobb mycket bra!). Han visar några andra bilder på sin blogg från turen i övrigt. Själv hann jag inte fota några cykelbilder idag.

Dimmig mörkercykling i Gammlia

Efter en i övrigt seg lördag orkade jag till slut dra med mig en cykel ut i skogen. Det var mörkt, fuktigt och dimmigt. Nästan en trolsk känsla där ute bland träden, dimman tystade effektivt alla ljud och det var snudd på overkligt tyst.

Har beklagat mig tidigare över hur svårt det är hitta bland småstigarna i Gammliaskogen, det blev inte direkt lättare nu i mörkret. Virrade runt på måfå i knappa timmen i den genomfuktiga skogen.

Körde återigen på den nya lekcykeln, den bjuder på mycket cykelglädje i en liten och billig förpackning. Bra exempel på att en cykel inte behöver kosta skjortan för att vara rolig.

Dagens utmaning blev att manövrera sig fram över de förrädiskt halkiga rötterna utan att sladda alltför mycket. Tyckte väl ändå att det gick hyfsat bra, trots att Rocket Ron inte har jättebra grepp just i blöta. 

En skön runda, om än inte alltför lång. Skönt att ha cykellampor att ta till de dagar man inte hinner ut innan solen gått ner. Kommande månader lär det bli fler turer av den här typen i takt med att dagarna blir allt kortare.

EFIT - min dag i bilder

Ett Foto I Timmen. Egentligen tog jag bilderna för ett annat sammanhang, men varför inte hiva upp dem på bloggen också? Det inkluderar förstås några cykelbilder från dagens pass, samt lite annat som visar vad jag pysslar med i mitt liv en torsdag i november.

Cykelpasset idag gick vid Nydala och Bräntberget. Canyonen står fortfarande still i brist på dämpare så jag får hålla till godo med lillcykeln, men det går bra det också, fast inte särskilt fort. Man får kämpa lite för att få med sig 14 kg kompakt dirthoj över rötterna :)