Första gången för i år på Umåker. Pålitligt ställe alltså, varje gång får vi vända lungorna ut-och-in för att ta oss till topps, varje gång får vi storflinet i nyllet när vi rejsar utför! Backintervaller på det roliga sättet. Följde först den orange-skyltade lilla slingan och improviserade sen några vändor till för att åtminstone en gång få bekänna färg uppför Häggbladsbacken.
Även Canyon pushades mot sin gräns. Till slut svek han... Gaffeln har känts trött ett tag, men jag ville ändå testa att rycka lite i styret utför nån kant. Tyvärr fick jag inte den retur jag räknat med efter pre-kompressionen och noslandade rätt hårt i sandig mark och låg snart platt på mage med cykeln över ryggen med ena benet intrasslat i ramen. Förnedrande! Och en fet påminnelse till mig själv om att serva gaffeln i tid när jag vet att den är trött samt att det är ännu väldigt tidigt på säsongen och jag har inte fått in timingen för att rycka i styret utför högre kanter ännu.
Utöver fadäsen med markkontakt gick det ändå bra, benen blev trötta och solen sken. Prima pass såhär innan arbetsveckan tar vid!
 |
| Dagens färgglada smurfar i skogen! |
 |
| Bottnad gaffel. |
 |
| På klassisk skid- och cykelmark. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar