Lördagen blev mer CX:ig än tänkt

Inte som tänkt men bra ändå

Det bidde inget She Rides-pass denna lördag. Det pissregnade verkligen, med inslag av stooora snöflingor(!!!), inte okej någonstans. Blev väldigt glad när deltagarna i passet själva ställde in, för då slapp jag ut i den kalla blötman. 

Pysslade på med annat istället, mitt i en flytt finns outsinliga mängder pyssel att ta itu med. Sen hips vips kom solen fram och regnet blev mer till spridda skurar. Drog på chans ut med bockstyrehybriden för ett kort pass på outforskade grusvägssnuttar i närheten. Började bra om än ganska blött och sugande, sen blev vägen typ övergrävd och övervuxen med bara en skumpig singletrack i ett av de gamla hjulspåren. Kändes inte helt stabilt på smalhjulingen. Därefter hade någon "gjort" ett stycke CX-bana med bunnyhopp-hinder, det var nog inte skogsröjarnas egentliga tanke med småbjörkarna som låg på tvärsan över vägen. 

Efter en seeeeg passage genom ett sandområde blev det ändå bättre! Under tre cirkulerande ormvråkar blev grusvägen jättefin och jag började trampa på. Tjoho liksom, bra träning i bra fart. Sen lutade vägen alltmer utför och blev alltmer eroderad och jag trodde både jag själv och cykel skulle skaka sönder. Det gick så fort och jag hade så liten kontroll att adrenalinet slog till, då blev äventyret plötsligt mycket roligare :) Pustade ut när det planade ut, lirkade mig försiktigt genom stora regnpölar av okänt djup och besegrade sen ännu en brant, eroderad rullgrusbacke där jag fick prioritera ett bra grepp om styret före att offra några fingrar på bromshandtagen. Det var nog den mest spännande grusvägsupplevelse jag någonsin haft! Sen bidde det kända vägar och skogsvägar sista biten hem, fina de också, genom nyutslagen björkskog.