Tänkte att nu, nu jäklar ska jag få svettas och ta i och känna endorfinerna spruta och hjärtat banka. Så kommer jag till skidspåret och möts av nollgradiga glatta spår. Fäste = noll, den lilla gnutta teknik jag fått in fallerade totalt, bakhalt, trötta axlar, det var inte mycket som funkade. Hej och hå... Blir det brasved av Atomic härnäst tro? Fick då åtminstone komma ut i friska luften och se nästan någon form av dagsljus genom molntäcket innan det nu återigen är dags att stämpla in sig på jobb.
Var inte motiverad att föreviga dagens pass mer än nödvändigt, visar bild på den här sötnosen istället, som just för tillfället ligger i mitt knä och spinner och får matte att må riktigt gott - övrig tid gillar han annars att sitta i lådor (likt Olsson hos The Summit MTB) eller som här: pappkassar.
Det här är alltså Fritz. Alldeles helt kolsvart från en kull av i övrigt
endast röda katter. Han är lite speciell på andra sätt också...
Nämen nej, toka! Om Atomic blir till brasved, hur i friden ska jag då kunna åka till fjälls och skida med dig? Jag tror jag fortsätter att ha Atomic i mitt (trygga) förvar! Dessutom, tänk om du kunde förstå hur jäkla bra du stakar med den pyttelilla skiderfarenhet du har!! Jag kommer väldigt snart vilja skida med dig igen, bara så du vet ;)/ L
SvaraRaderaFör att återknyta till där jag slutade i föregående kommentarer. Frågan är ju om du ser det som ett hot eller ett löfte ;) / jag igen
SvaraRaderaOm spåren i fjällen är mindre bakhala så följer jag kanske med. Jag ska dock inte ge upp ännu, skidorna ska åkas med! Jag begriper bara inte hur jag ska få dem att göra som jag vill ; )
SvaraRaderaVi ses i spåret imorgon!!