Det är väl höst då

Det är nog dags att ge upp hoppet om sommaren. Varma, långa dagar på torra stigar förpassas till svunna tider. Istället får vi leva i mörkret, i blötan, i kylan tills snön kommer och det blir ännu mörkare och kallare, fast ev. snäppet torrare. Tack och lov har vi inte nått stadiet där det är typ mörkt dygnet runt ännu, bara man tar sig ut i tid kan man få lite sol på nosen ändå. Som under helgens tur på Umåker. Kanonfint! Om än retfullt slipprigt över vissa stenpartier.
Försöker mig ibland på att spana efter lite god svamp från cykelsadeln men lyckas då inte se något annat som klassificerar sig in i kategorin matsvampar än dessa fjälliga taggsvampar. Vackra förvisso och de kan nå en respektabel storlek, någon höjdare på tallriken är de dock inte. Vore trevligt om man kunde cykla på ett fält av kantareller eller fina soppar istället.

Sen måste jag bara få visa, även om bildkvaliteten och kameraföringen är under all kritik, att även en Scott Scale 60 med medföljande rookie kan luras till att hoppa i skogarna. Det är nog många av dessa Scale-hojar som knappt får se en riktig skogsstig och än mindre pushas såhär pass tufft. Men han verkar hålla ihop än så länge, robust hoj det där! Som årstiden till ära piffats upp med lite biffigare MountainKing och NobbyNic-däck istället för slippriga och smala RoRo. Med plattispedaler och bashguard istället för storklinga så börjar han rent se ut som en riktig hoj, ekerreflexerna till trots...

Skutt med Scott.