Race report: Umeloppet 2015

Mot led 9? 

Har inte tränat i veckan efter förra helgens Konstvägenloppet. Blev rätt sliten av de 45 svåra kilometrarna, plusgrader och snösörja svepte in vardagarna därefter i ett grådassigt dunkel, åkte på övertid ett par av veckans arbetsnätter och det var bara ett mörker överlag. Sug, tid och ork att åka skidor fanns bara inte. Siktet var hela tiden inställt på att åka Umeloppet på söndagen ändå! Sista seedningsloppet som går här i krokarna och därmed sista seedningsloppet jag hade chans att åka.
Umeloppet går numer två varv på en 20 km-slinga med start/mål vid Forslundagymnasiet. Bansträckningen överlappar lite med Olles spår med några extra kringelkrokar ner i och upp från de gamla sandtagen i området. Det var mer kuperat än jag tänkte mig var möjligt i den skogen! Men inte alls i närheten av förra helgens tokiga prövning förstås.
Det var väldigt trångt i starten, 7-8 spår smalnade av till 4 efter bara typ 200 meter och kort därefter bara till 2. När drygt trehundra pers startar samtidigt blir det förstås trångt då, men det var ju intressant att uppleva det också - det här var väl ändå bara en lightvariant av hur vasaloppsstarten tillgår. Fick morra lite åt gubbar (faktiskt bara gubbar) som trängde sig i onödan och trampade på mina skidor när det ändå bara var igenkorkat åt alla håll, men även det förmodligen bara en liten försmak av hur folk kommer bete sig i första startbacken upp från Berga by.
När det väl började lossna var det bara att ligga i med stakningen, aldrig tidigare har jag stakat så långt och så mycket som igår. På så vis lite skönt att de lagt in extra backar i sandtagen, för att inte ovana stakarmuskler skulle bli utslitna för tidigt i loppet. Och till skillnad från förra helgens lopp var stavfästet riktigt bra, om än inte perfekt, på de flesta ställen.
Fram till första kontrollen efter ca 6 km var det trångt och lite stökigt i spåret, men därefter blev det lugnare och jag fick mestadels åka mitt eget tempo. Körde ganska jämnt med ett par andra tjejer, vi åkte lite jo-jo om och förbi varann och det hjälpte till att hålla tempot uppe.
Inför första varvningen kom Lena upp jämsides, det var trevligt att få pratas vid och stämma av läget, men vi hade ingen överenskommelse om att åka tillsammans den här gången. Och en bit in på andra varvet när det blev en lång sträcka stakning igen gick jag faktiskt ifrån, ett klart tecken på att jag hade dagsformen med mig för jag åker aldrig ifrån Lena annars, det brukar vara tvärtom, i synnerhet över längre sträckor.
Det var verkligen mycket stakning, blandat med några trånga, slingriga nästan lite tekniska partier där spåret verkade ha dragits på improvisation mellan träden. Var nära att tackla några träd där det egentligen inte rymdes att dra upp två spår i bredd. Några slakmotor och en jobbig saxbacke var väl det som sög mest energi, samt det faktum att på en så pass flack bana är det ytterst få möjligheter till återhämtning i utförsbackar.
Körde på utan att kolla på klockan en enda gång, tyvärr sabbade speakern min taktik en smula då han basunerade ut att vi kört på 1:36 vid första varvningen, men i övrigt behöver jag inte se hur minuterna tickar iväg - det ger bara negativ stress tycker jag. Tiden blir vad den blir och jag kan inte mer än köra slut på mig.
Tyckte jag höll ihop ganska bra ända till slutet, även om andra varvet blev långsammare än första, plockade in en del folk sista 10-15 km utan att själv falla igenom, hade krafter till en liten, liten spurt och åkte in på 3:18 till slut. Plats 6 av 16 i damernas motionsklass. För övrigt ynkligt små damklasser i de här loppen överlag tycker jag? Karlarna är ju typ tio gånger fler, vars är alla sportande kvinnor...?

Nu återstår några dagars nervös väntan innan seedningstabellen uppdateras. Men banne mig... har då aldrig sett något lopp där 3:18 inte räckt till led 9! Det vore för jäkla typiskt om det här blev det första. Jag grämer mig ju fortfarande över att vi missade led 9 med ynka två minuter på Vildmannnaloppet, det vore för nesligt att hamna på fel sida strecket igen.