Skymningscykling i vita skogen

Förträngde Vasaloppet för en stund

Jag har längtat efter att cykla! Jätte-jättemycket! Och jag har saknat att få dela smäktande cykelbilder och skriva inlägg om glada cykelturer. Missförstå mig rätt, det har känts rätt bra att köra längdskidor också, november räntade ganska bra och har gett drygt 11 mil på skidor. Nu kunde jag ändå inte trycka undan längtan efter skogscykling längre! Variation förnöjer och förhållandena var kanon för att he sig ut på småstigarna bakaför Nydalasjön. Kändes förstås i benen att jag inte trampat på ett tag, men inte hade jag bråttom nånstans inte. Jag bara rullade på och njöt och försökte undvika att köra genom isen vid de dolda blöthålen. Klarade mig förvånansvärt torrskodd trots att det krasade sönder under hjulen mer än en gång.
Det här kallar jag riktigt bra vintercykling!

Glaaaaad! 

Välladdat batteri i en i övrigt monokrom värld.

Mörkret föll, lampan tändes. Pysmys!