tisdag 2 april 2013

Spinnande kvinnor och cyklande män

Dags att sätta några cirkulerande cykeltankar i print igen. Funderade över det här i förra veckan när jag satt och värmde upp ensam i spinningsalen inför ett pass och betraktade de människor som äntrade rummet allt eftersom passet närmade sig. Jag räknade inte noggrannt, men höftar till med att över 80 % av passets deltagare var kvinnor av varierande åldrar. Det brukar vara så. Många som jag känner igen som regelbundna "spinnare", onekligen vältränade tjejer och jag antar att de verkligen gillar spinning. Det jag funderar på är varför inte fler av dessa tjejer ger sig på att cykla på riktigt? Det är ju lite som spinning, fast bra mycket roligare!

Cykling är en väldigt utbredd motionsform, men den är ordentligt mansdominerad. Kvinnorna hänger visst hellre på gymmens gruppträningspass? Det är synd, för cykling ger så mycket mer än att bara svettas sida vid sida till tonerna av de senaste hitsen. Utmaningen, friheten, gemenskapen, de mätbara framstegen, känslan av prestation, farten, spänningen, de roliga prylarna, naturupplevelsen, de karaktärsbyggande misärpassen som blandas med underbar solskenscykling, bara för att nämna ett fåtal. Jag har svårt att tro att män skulle uppskatta detta så mycket än kvinnor. Ändå är det på spinningpassen man ser kvinnorna och mestadels möter män där ute på de riktiga cyklarna.

Jag tycker allt att det är lite trist, ur flera aspekter. Dels så tycker cykelromantikern i mig att det är himla synd att fler [tjejer] inte törs prova på och får uppleva tjusningen med att susa fram i en landsvägsklunga eller ännu hellre bomba utför en brötig skogsstig med adrenalinet på topp. Dels, som i så många andra sammanhang, blir tillvaron ofta trevligare i en blandad grupp av människor, cykling är inget undantag där. Många pass har jag kört som ensam tjej bland grabbar och jag ska väl inte säga något ont om det, de är alltid snälla och cykelsällskap är alltid trevligt oavsett. Senaste året har det dock uppstått ett litet gäng med MTB-cyklande tjejer här i Umeå vilket har lett till många cykelturer med en mer blandad skara människor och det tillför onekligen fler positiva dimensioner till passen. För den som vill börja på tror jag det är lättare att ta sig in i sporten via grupper som inte är så extremt likriktade som t.ex. många etablerade cykelklubbar är.

Det här leder mig in på funderingar om det skulle vara möjligt att locka fler tjejer till cykling om det på något sätt kunde synliggöras att det inte bara är en grabbsport? På flera håll anordnas olika cykelläger och -kurser som riktar sig enbart till kvinnor. Inom teknisk stigcykling/MTB/DH finns Bike academy t.ex. och såvitt jag sett har de inga större problem att fylla upp sina kursplatser. Nätverksgruppen Cyklande tjejer på facebook har också med framgång ordnat cykelträffar. Det verkar alltså finnas ett sug och en vilja bland tjejer att lära sig mer om cykling, men att många gärna tycks vilja göra det i sällskap av just andra tjejer. Åtminstone till en början.
Så jag tror, eller vill tro åtminstone, att det bland alla spinnande kvinnor finns en stor klick potentiella cyklister som kanske bara behöver en liten knuff eller fingervisning i rätt riktning för att finna att glädjen i riktig cykling är så mycket större än att nöta gymcykel. Frågan är mest bara: hur ska det gå till...?

7 kommentarer:

  1. Vilket bra inlägg Karin! Det är ju det man själv ser i spinningsalen, massor av tjejer, starka duktiga tjejer som säkert skulle tycka det var lika roligt att cykla utomhus.
    jag tror att det till en viss del kan handla om att cyklingen upplevs "manlig", mycket press på fart och prestationer och rädsla att inte passa i ex cykelklubb, bli avhängd etc.

    Cykelklubbarna har en stor del i att locka till sig tjejer och nödvändigtvis inte bara genom renoldade tjejgrupper.
    Ja vad gör man? Lockar med sig dem ut på något vis, vi provade på vårt gym, gick inget vidare alls.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Cykelklubbarna skulle absolut kunna bidra, men på mindre (norrländska) orter finns ju som du vet inte alltför många klubbar och om den/de som finns inte är särskilt intresserade av/inte har tillräckligt med ledare/inte har rutinerna för det så uteblir lämpliga nybörjarsatsningar.

      Men.. varför upplevs cyklingen så "manlig" egentligen? Cykling som motionsform borde ju inte skilja sig nämnvärt från t.ex. löpning eller skidåkning, och där är väl könsfördelningen rätt jämn?

      Kul att ni vågade testa på gymmet, men vad gick fel?

      Radera
  2. Det undrar jag med, vet inte om tjejer/kvinnor är rädda att inte platsa, inte kunna hänga med. Håller med dig helt, det borde inte vara någon skillnad.

    När det gäller klubbarna (kan bara prata av egen erfarenhet) satsas det inte så mycket på motionsfronten och synnerhet inte vad gäller tjejer/kvinnor. Tjejerna kunde träna tillsammans med barnen/ungdomarna på deras träningar. Hur roligt är det? inte för att det är fel på ungdomarna och de är snabba nog men bara inställningen. Självklart var tjejerna välkomna på vanliga klubbträningar men eftersom det inte alltid delades upp i olika farter lockade det inte. I somras satsade man mer på olika fartgrupper.
    det är synd för det är många tjejer man möter på vägarna här.

    Ingen kom eller vågade komma helt enkelt, nu var det iof skogscykling. Vi bytte spinning mot uteträning på schemat Funderar på att försöka samla i hop några tjejer, ( och killar om de vill) och köra lite lvg i vår, utanför schemat men med medlemmarna. är värt ett försök, det kanske sprider sig och andra än medlemmar ansluter.
    Attans vad du fick i gång min kreativa sida nu:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var verkligen en tråkig inställning från klubben, olika fartgrupper är klart mycket vettigare, men det kräver sina ledare för att hålla ihop det om klungan är stor och ojämn.

      Lvg kanske funkar bättre än skogscykling? Vore kul om det blev några som åtminstone vågar testa. Jag skulle absolut joina er, om jag var i krokarna då :)

      Radera
  3. Jag får en känsla av att många tjejer går på spinningpass som ett alternativ till andra pass eller annan form av motionsträning - inte för att man tycker cykling är så kul. Jag tror att många ser det som helt skilda företeelser, spinning är nåt som sker på gym, men att köpa en dyr cykel, skor, hjälm är något HELT annat. Jag tror faktiskt inte att många inte ens insett eller iaf övervägt möjligheten att börja cykla "på riktigt". Trist för jag tror att de flesta män (iaf vi något yngre) skulle tycka att fler tjejer skulle vara en tillgång för sporten. Allt blir roligare, bättre och vänligare och det är någorlunda jämt mellan män och kvinnor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är faktiskt inne på samma spår som du. Jag tror att många tjejer - av anledningar man kan diskutera i all evighet - ser spinning som TRÄNING snarare än som komplement till cykling som SPORTFORM (el intresse). Jag känner t ex personligen (förutom mig själv och cykelbloggprinsessorna) inte en enda tjej som helhjärtat går in för cykellopp, alla detaljer kring sporten, nördar in sig på prylarna etc. Det tror jag gör att många finner utecykling meningslöst nötigt, dyrt och smått främmande. Förstår ju även att många tjejer är rädda att tampas med grabbarna, speciellt med tanke på att cyklister är ett rätt så individualistiskt släkte ;) Klubbarna har ett väldigt stort ansvar. Tack för ett braigt och klokt inlägg, tänkte faktiskt dra ihop nåt liknande jag med (fast med mina synpunkter, som iofs liknar dina), vi måste vara fler som uppmärksammar problemet och letar efter lösningar! :)

      Radera
  4. Förmodligen är ni inne på helt rätt spår, de har nog aldrig ens tänkt tanken på riktig cykling. Det är väl mest bara jag som tycker att åtminstone vissa av dem borde ha bra grundförutsättningar för att gilla det.

    Kul att få ta del av era tankar runt det här.

    SvaraRadera