lördag 27 april 2013

Jakten på de snöfria stigarna går vidare

Det är snudd på lönlöst att ge sig på att leta cykelbara stigar i de lite större skogarna, men om man inte letar alls kommer man aldrig finna - alltså tog vi en chansning och kollade om det mot alla odds ändå finns något ställe där snön smält undan lite mer. Vi åkte till Kont, som brukar tina fram snabbast pga närheten till havet, och visst var där mindre snö än runt stan men nja, inte riktigt cykelbart ändå. Det fanns några slippriga hällar att cykla på och vi faktiskt hittade en stigsnutt på kanske 500 meter som gick att cykla fram och tillbaks, i övrigt var läget mörkt. Men den där lilla biten stig gav oss en glädje knappt av denna värld! Fy satiken vad det är kul att cykla i skogen!
Stig. 
Hällar.
Havet. 
Det är inte långt bort alls nu innan det går att cykla på allvar. En vecka till av vårvärme så...
Avslutade utflykten med att kolla Tavelsjöleden också, men det gick bara att ta sig några hundra meter innan snön satte stopp för vidare färd.
Tack Annika för att jag fått låna några av dina bilder här i dagarna och tack för att du poserade så fint idag ;)
Tavelsjöleden - inte riktigt cykelbar än. 

4 kommentarer:

  1. Ha ha! Den sista bilden är helt underbar! Härligt att se att ni är ute och hjälper våren på traven. Jag gjorde min premiär i fredags och idag fick jag en helt grym xc-tur på prärien. Håller helt med. LYCKAN!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe, jag känner mig lite elak men fototillfället var för bra för att missas.
      Att cykla på prärien såg ju grymt ut! Landskapet ser ut att vara som taget ur en film, fast det finns alltså på riktigt? Tänk att man kan bli så in i själen glad av att trampa sig fram på två hjul.

      Radera
    2. :D helt rätt säger jag. Tänk vad mkt glädje du och Annika ger världen!
      Ja, inte fasen visste jag att jag bodde så nära den där helt sjuka naturen. Kan inte riktigt bestämma mig om det var som att gå på LSD eller att befinna sig i en film eller båda att hänga runt där, men fint som snus (och det är ju sjukt fint) var det. Stigarna var dock betydligt mindre tekniska än Sofiehemsalpen, så så mkt teknikträning blev det icket. Således, fortfarande en gnutta avis, hur sjukt det än kan låta :). Men ja, glad ända in i själen blir man, hur snäll stigen än må vara!

      Radera
    3. Jag tror den lilla gnuttan avis kommer försvinna inom kort, när du får cykla på nya hojen, i häftiga berg, med vad jag misstänker kommer vara ypperligt sällskap :)

      Radera