måndag 10 september 2012

Drottningleden

Första dagen i Vindelfjällen. Planen var att cykla från Hemavan, följa Drottningleden till Laisaliden, knuffa cyklarna upp till Lilla Murtsertoppen och därifrån rulla tillbaka ned på Drottningleden i  nordvästlig riktning.
Första delen upp mot trädgränsen var för brant att cykla uppför, men det är ju fint att promenera genom fjällbjörkskogen också.
Dimman och molnen dolde de omgivande topparna, duggregnet kom och gick. Under 1,000-metersstrecket var det iaf plusgrader, alltid något! Hösten kändes väldigt påtaglig.
Regnet gjorde den steniga stigen något förrädisk, på en uppstickande och lutande såphal sten så stack mitt framhjul iväg sidledes i en jäkla fart. Hann varken reagera eller ta emot mig så jag planterade axeln i nämnda sten. Illa. Väldigt illa. Första tanken gick till nyckelbenet, men det klarade sig tack och lov. Ont gjorde det dock och musklerna runt axeln ville inte riktigt vara med nåt mer därefter.

Hur som helst, rullade förbi Laisaliden och påbörjade promenaden upp mot Gielestjåhke och Murtsertopparna med en lätt miserabel fikapaus i skogen på vägen. Allt var kallt och blött i det här läget.
Efter några halvbranta passager med knuffande och lyftande av cyklar så var vi på fjället igen.
Det var bara en kort bit vi kunde cykla sen skulle det knuffas cyklar igen. Jag hade fått kämpa med den onda axeln för att ta mig hit, men musklerna stelnade till mer och mer, tappade styrka i hela högerarmen. Funkade inte att fortsätta, dels för att det gjorde ont men mest för att jag sinkade de andra, vilket inte alls kändes bra när det var så pass långt kvar och dessutom rätt så kallt.
Vi konfererade en stund över kartan.
Sen bestämde jag mig för att vända tillbaks samma väg som vi kommit, tillbaka till Laisaliden och ta bilvägen därifrån tillbaks till stugan. Bästa möjliga deal för alla inblandade. Resten av gänget fortsatte sin färd upp mot dimman, upp mot snöfälten.
Tog det piano på tillbakavägen, hade ingen lust att vurpa igen och tog mig tid för några fotopauser och hade en pratstund med ett par vandrare jag mötte.

Utsikten var otrolig och jag njöt ändå av att befinna mig på fjället.
Turen blev mycket kortare än tänkt, med bara 3½ timme på fjället men det är inte alltid det går som man tänkt. Efterföljande dagar blev bättre!

4 kommentarer:

  1. Underbara bilder, underbara ställen! Vill vill vill också!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är verkligen något speciellt med fjällvärlden. Vyerna, naturen, kargheten. Och så lite cykling på det! Underbart är ett bra ord i sammanhanget. Åk om du har möjlighet!

      Radera
  2. Svar
    1. :( En sjukt onödig och oläglig vurpa. Fjällen är fantastiska ändå!

      Radera