måndag 17 september 2012

Finväderscyklisten tar sin tillflykt till IKSU

Höstrusk och regn. Iofs mysigt på sitt sätt, men inte så lockande för cykelträning. Det fick bli spinning på IKSU för att cykelbenen skulle få sitt idag. Två timmar stillasittande träning, bara bita i och mosa på. Kroppen känns väldigt nöjd nu efteråt.
Har fått höra en del olika varianter av "Det är så tråååkigt med spinning, hur står du ut?" på sistone. Förstår dock inte riktigt den frågan, varför skulle det vara svårt att stå ut? Cykelträningen är något positivt, det är skönt, endorfinerna kickar in. Det är inte lika action- och adrenalinbetonat förstås, att sitta i spinningsalen jämfört med att studsa fram över rötter och sten med mountainbiken, men man har inte roligare än man gör sig :) Blir det för enformigt kan man alltid plocka fram lite härliga minnesbilder och föreställa sig hur det var att cykla till Helags eller dundra nerför Ryfjället i full fart.
Sen vet jag hur effektiv träning det är att sitta i spinningsalen, hade jag inte suttit där hela vintern hade jag aldrig orkat med alla de härliga cykelturer jag gjort under sommaren. Tänk vilka äventyr man kan genomföra nästa sommar om man trimmar cykelformen ytterligare!

Så nej, det är inte tråkigt med spinning och det är inte alls svårt att stå ut med de långa, stillasittande passen.

2 kommentarer:

  1. He he, träffad :). Du får dra med mig nån gång!

    SvaraRadera
    Svar
    1. :D Jag får nog ta och göra det!

      Radera