söndag 28 april 2013

Fincykling i finvädret

SOL!! Visserligen bara ensiffriga plusgrader, men ändå: SOL!! Sol den här årstiden avnjutes bäst på landsvägen så jag tog och körde den sköna lilla rundan neråt Bussjö och Stöcke. Lite lätt motvind på vägen bortåt och en skön knuff i ryggen på väg hem.
Dagens nära-naturen-upplevelse var en ordentligt fet skogshöna (jag vill gärna säga tjäder, orre brukar vara betydligt mindre) som osynligt tryckte i högra dikeskanten - tills jag kom lite för nära och hon plötsligt bredde ut vingarna, flaxade upp och korsade vägen en bit framför mitt framhjul. Idiotfåglar, inte första gången de försöker skrämma vettet ur mig på det där närgångna och överraskande viset. I övrigt var det en väldigt incidentlös och njutbar cykeltur.

Snittet på 26.7 km/h är 1.5 km/h snabbare än förra veckans runda, med den här utvecklingstakten ska jag väl kunna köra 30-rundor inom en månad :) Kan iofs vara relevant att vinden var mycket snällare idag, rundan var 300 höjdmeter plattare och 4 mil kortare samt att det blev en betydligt kortare sträcka där jag behövde kryssa långsamt mellan promenister på stans grusiga och snirkliga cykelvägar för att ta mig hem. Fast det är roligare att inbilla sig att landsvägsbenen blivit så mycket starkare på en dryg vecka.

Som sagt, väldigt fin och mysig cykelrunda det här. Alldeles lagom om man bara vill vara ute ett par timmar.

lördag 27 april 2013

Jakten på de snöfria stigarna går vidare

Det är snudd på lönlöst att ge sig på att leta cykelbara stigar i de lite större skogarna, men om man inte letar alls kommer man aldrig finna - alltså tog vi en chansning och kollade om det mot alla odds ändå finns något ställe där snön smält undan lite mer. Vi åkte till Kont, som brukar tina fram snabbast pga närheten till havet, och visst var där mindre snö än runt stan men nja, inte riktigt cykelbart ändå. Det fanns några slippriga hällar att cykla på och vi faktiskt hittade en stigsnutt på kanske 500 meter som gick att cykla fram och tillbaks, i övrigt var läget mörkt. Men den där lilla biten stig gav oss en glädje knappt av denna värld! Fy satiken vad det är kul att cykla i skogen!
Stig. 
Hällar.
Havet. 
Det är inte långt bort alls nu innan det går att cykla på allvar. En vecka till av vårvärme så...
Avslutade utflykten med att kolla Tavelsjöleden också, men det gick bara att ta sig några hundra meter innan snön satte stopp för vidare färd.
Tack Annika för att jag fått låna några av dina bilder här i dagarna och tack för att du poserade så fint idag ;)
Tavelsjöleden - inte riktigt cykelbar än. 

fredag 26 april 2013

Wiiiie, äntligen lite snöfri stig!

Tänk så glad man kan bli av några barrtäckta rötter och torra hällar. Lite snö låg det kvar i skuggan, men den lilla (pyttelilla) Sofiehemsskogen är som vanligt först ut att bjuda på snöfri stigcykling. Himla skoj! Väldigt kul också att Annika hakade på, delad cykelglädje är dubbel cykelglädje! Att vi är lite ringrostiga efter vintern gjorde inget, det går nog snabbt att putsa till tekniken igen.

Den återkommande termen för dagen var "här vågade jag inte köra förra året". Skogen må vara liten men den är trixig och har små läskiga branter med stenar och rötter. Många krux klassades som stört omöjliga att cykla förra sommaren, men det får vi allt ta och revidera nu :) Framsteg alltså, bra så. 

Jag fastnade visst också på en liten bild, gillar verkligen de där knallgula shortsen :)

Kan också notera att veckans alla vilodagar gjort gott för kroppen, drog till med några PB i gymmet på förmiddagen och cyklingen ikväll gick lekande lätt. Måste lägga den här känslan på minnet och tänka lite mer på återhämtning framöver. 

onsdag 24 april 2013

Vilodagar

Så hände det igen, saker ur det verkliga livet satte stopp för det lättjefulla träningslivet. Tiden räcker inte till. Åtaganden, vuxengrejer, ett 14-timmarspass på jobbet, den som ändå kunde vara en oansvarsfull 20-åring igen. Tänk vad lätt livet var då. Har jag för mig iaf, minnet kan svika, det var ju så länge sen...
Hur som helst skadar det inte med några vilodagar, tre har det blivit än så länge. Senast jag hade ett så långt inaktivt uppehåll var i början av februari, när jag trodde att jag möjligen var på väg att bli förkyld men inte blev det. Får bläddra långt tillbaks för att hitta ännu en till viloperiod.
Idag vilar jag för att skona nyligen genomknådade muskler. Har känt en del stelhet på sistone som skulle kunna vara begynnande överansträngningssymptom, blev rekommenderad lite mer återhämtning och lite mer omhändertagande av ömma muskler. Det ska väl kunna ordnas.

Samtidigt är det rätt tid för att vila lite extra. MTB är liksom inte att tänka på nu ändå, det är för mycket snö för att cykla i skogen samtidigt som den är för rutten för att bära en cyklist. Det är för kallt och blåsigt för att köra landsväg. Och ändå liiiite för fint väder för att bara stänga in sig på gymmet. Bättre att skita i allt då och bara ladda om inför den stundande cykelsäsongen som jag längtat efter så länge :)

söndag 21 april 2013

Fortsatta cykeltankar: 29" vs 26"

Inför stundande utökning av cykelfamiljen så radade jag upp några lockande hojar för ett tag sen, den observante noterade att det inte fanns någon 29" bland dem, visserligen en 27.5" men i övrigt bara 26". Jag tänkte utveckla mina tankar om det lite mer här:
Det är ofrånkomligt i dessa dagar att spana efter en ny MTB utan att 29-tumscyklar kommer på tal. Om man som jag inte har en till hands att prova själv så får man läsa runt på nätet och se vad tillverkare, provcyklare och vanliga användare tycker. Är det en 29:a man ska ha? Allmänna åsikten bland "alla" och det som ska vara 29ans största fördel är rullet. Oj så fort och bra de rullar, de rullar över allting och ger en hastighet över stök som småhjulingarna inte fixar, även uppför sägs det. Och de större hjulen ger en större kontaktyta mot marken och därmed bättre grepp, till fördel både vid klättring och utförsåkning. De här ska vara anledningarna till den snabba popularitetsökningen (tillsammans med en massiv marknadsföring förstås!). Finns väl ingen cykeltillverkare att räkna med som inte har ett antal modellvarianter med 29" hjul nu? Enligt vissa är man heeeelt efter om man köper en 26-tummare i dessa dagar, en del vill t.o.m. dra det så långt att 26:an är utdömd och uträknad, att det inte är lönt att köpa en ny hoj med små hjul för formatet och andrahandsmarknaden är död. Det resonemanget är en smula överdrivet kan jag tycka, framtiden får slå mig på fingrarna om jag har fel.

Om man som jag är på jakt efter en långslagig cykel så finns det inte jättemånga 29" att välja på, urvalet är bra mycket större inom XC-genren, det finns dock några stycken. Låt mig för resonemangets skull, rent hypotetiskt såklart (host host), anta att det blir en Specialized Enduro jag kör på till sommaren, för där finns motsvarande hoj i både 26"- och 29"-utförande med 165 resp. 155 mm slaglängd. 29:an är en modell ny för i år så några djuplodande långtidstester finns inte att tillgå än, men det är många som fått provcykla den redan. Det som är lite speciellt med Specialized som jag tror omnämns i varenda recension är de korta kedjestagen som de lyckats överföra även till storhjulingen. Det ger att cyklistens vikt ligger mer centrerad över bakhjulet, ger en mer lättmanövrerad cykel och den blir mer "lekfull". Inte en lätt uppgift att designa en ram som sväljer ett stort hjul och har lång slanglängd med de korta stagen, de blev tvungna att utveckla en ny typ av framväxelmontering för att få ihop det. Och provcyklarna verkar himla nöjda, 29an rullar på typiskt 29"-manér över allt stök, med de korta kedjestagen tillåter den ändå att köras typ som en småhjuling, går fort och stabilt utför med en påtagligt mindre åka-över-styret-känsla.
Specialized Enduro: 26" vs 29"

Inga nackdelar alls då med en 29a? Jodå, t.ex. kan nämnas i fallet med Specialized Enduro 29" så tillverkas den inte i mindre ramstorlek än medium, geometrin går inte att få ihop för kortare cyklister. Den dras också med samma problem som andra 29or, de större hjulen blir flexigare/vekare och tyngre än mindre hjul, lägg därtill större däck så blir det en signifikant större massa som ska trampas igång vid varje acceleration. Och trots finurliga designerlösningar är 29an längre, hjulbasen gör det lite krångligare att ta sig igenom tighta partier som inte bara går att rulla över.

Sååå, vad väljer jag? Jag är lång så många skulle säkert rekommendera en 29-tummare till mig, men en väldigt viktig sak jag måste ta i beaktande är min relativt nätta kroppsvikt och styrka. Jag måste sikta på en så lätt cykel som möjligt om jag ska ha en rimlig chans att orka trampa, knuffa och/eller bära den uppför berg samt kunna hantera och styra den med min vikt när det går nerför. Det är väl också en fördel om den väger såpass lätt att jag på egen hand kan lyfta upp den på en lift när en sådan finns till hands. Kan jag kosta på mig en  ~1.5-2 kg tyngre hoj för snäppet bättre rull? Skulle inte tro det. Typiskt för 29" är också att de blir tyngre framtill, alltså svårare att få upp framhjulet över hinder, göra wheelies eller att bunnyhoppa t.ex., vilket är något jag har svårt med även på min lätta XC, bristande teknik till stor del förstås men också klen kroppsstyrka. Och så är det ju det här med rullet; så många är lyriska över hur de stora hjulen bara rullar över allt stök utan ansträngning. Jag tycker det låter lite tråkigt jag, jag vill jobba aktivt på cykeln, tvingas göra rätt spårval, sitta lätt i sadeln och småhoppa över hindren. Att bara behöva sitta ner och rulla över allting, liksom bara åka cykel, jag tycker det låter som att det tar död på hela charmen med att köra tekniska nerfarter.
Vet att det finns många 29" fanboys där ute som säkert kan sabla ner de flesta argument jag har emot större hjul, men för just mig, just nu, framstår de inte som ett lockande alternativ. Jag kommer fortsätta köra 26" ett tag till.

lördag 20 april 2013

Mysig stund för två i duschen

Det var ju det där med att ha cyklar i lägenhet... Inte alltid så optimalt, i synnerhet inte när det kommer till cykeltvätt. Richie blev alldeles skitig igår och har dumpat små högar av grus efter sig på vardagsrumsgolvet, inte okej. Så vi hoppade in i duschen en snabbis och nu är hen alldeles blänkande och fin igen. Varje gång jag putsar upp lacken tänker jag på försäljaren som fick mig att lova att ta väl hand om racern, då han verkade en smula skeptisk till att sälja en så fin cykel till en smutsig skogscyklist. Än så länge står jag vid mitt ord, Richie hålls lika blänkande fin nu som när den stod i butik. Badkaret med sina oljefläckar är en annan femma...

fredag 19 april 2013

Racerpremiär! 10 mil i sol & vind

Den 19:e april var det så dags. Jag dammade av racern, pumpade däcken, smörjde kedjan och stack ut i tvåsiffriga plusgrader! Härligt! "Richie" kändes som hemma nästan direkt, bara jag friskat upp minnet om hur 105-växlarna fungerar och att racerbromsar inte tar fullt lika bra som skivbromsar.
Första biten ut mot Sävar var en dröm (förutom lerhålet vid Anumark). I medvind på en lika tom som sopad cykelväg kunde jag trampa på i god fart nere i bocken, siktade mina första tranor för året vid Täftebölesjön, solen värmde gött. Stort leende från öra till öra alltså. Efter Sävar blev det mer på allvar, vinden skulle bekämpas, ett fåtal höjdmeter avverkas. Passerade Bullmark och Bodbyn, åkte genom Flurkmark och mötte sen motvinden face to face på vägen upp mot Tavelsjö. Här blev det kämpigt på riktigt, leendet försvann, jag stannade och petade i mig en energikaka, förbannade vinden. Inget har ändrats under vinteruppehållet alltså, jag hatar fortfarande motvind.
Hur som helst, snittet sjönk som en sten men jag tuffade på så gott jag kunde för att runda Tavelsjön. Lite snabb huvudräkning på vägen gav att om jag tog vägen över Kassjö ner mot Brännland skulle totalsträckan för dagen landa på ungefär 10 mil. Och ju mer jag närmade mig stan och antog en mer östlig färdriktning blev vinden allt hjälpsammare, den kunde inte hjälpa upp snittet nämnvärt men sista biten blev åtminstone rätt så komfortabel. 102.2 km stannade cykeldatorn på, årets första 10-milare i hamn alltså.