Dagens "träning": Bowling

Man kan knappast kalla det träning väl? Att svinga ett klot mot en klunga med käglor. Hur som helst så var det dagens fysiska aktivitet. Skulle jag föra in något alls i träningsdagboken idag så vore det snarare cykelturen till bowlinghallen och hem som nästan var lite halvsvettig i motvind på snöknöliga cykelvägar. Kan konstatera att jag suger på bowling, det var över 10 år sen jag testade sist och jag har inte blivit bättre med åren. Blott två (slumpmässiga) strikes och en handfull spärrar på två serier, riktigt illa. Får revanschera mig med mer hemtama aktiviteter i helgen där jag kan briljera lite mer ;)

Helt skamlöst snodd bild från random websida om bowling.

Vinterjogging

Burr, människan är verkligen inte skapt för kyla. Tre lager kläder och ändå småhurvas man. Trots kylan orkade jag inte dra mig iväg till gymmet idag heller, det fick bli uteträning trots allt. En joggingrunda på dryga 7 km fick runda av dagen.

Slitna, sunkiga, trofasta Salomon löparskor.

Har fortfarande inte fått någon riktig styrsel på vinterträningen, skulle ju försöka styra upp det med en fin veckoplanering men Livet har kommit i vägen och jag har inte riktigt haft tid/ork att fundera mer på det. Träningen blir som den blir, känner efter dag för dag vad jag är sugen på. Idag vann lustigt nog löparskorna och det blev faktiskt ett riktigt behagligt pass där ute på de snöiga vägarna. Så pass behagligt att jag faktiskt kan tänka mig att göra om det ganska så snart igen.

Pudercykling till skogs

Eller På hur många olika sätt kan man fota en cykel i snö?

Det är väl bara att ge upp förhoppningarna om en grön jul, förra året hängde barmarken i mycket längre än så här men december 2012 ska visst vara en vit månad. Man får göra det bästa av situationen helt enkelt, hämta inspiration från andra envisa snöcyklare och dra på sig alla de där lagren av kläder för att ta sig ut till skogs.

Drog iväg till Gammliaskogen som enligt uppgift skulle vara hyfsat cykeldugligt. Promenisterna har legat i och trampat upp ganska bra stigar redan.

Det orörda puderlagret var ganska så slirigt och spårigt, men där snön var lite mer packad gick det ganska så bra att cykla. Tungtrampat var det förstås och det tog bra på benen att ståcykla i det här underlaget, huvudsaken det går att ta sig framåt ändå.
Jag försöker inte ens dölja att jag ogillar vintern ganska starkt, men jag är inte sämre än att jag kan erkänna att det är rätt så fint ändå med den nyfallna snön.

Cyklisten var ändå inte helt onöjd denna dag. Som jag skrev på Facebook: Jag fortsätter att hata vintern, men idag gjorde jag det trots allt med ett litet leende på läpparna.

På landsvägen skulle jag förmodligen ha förfrusit en och annan tå idag, -12 och en god bris från norr. Märktes inte så mycket av det i den skyddande skogen, mitt kämpande mot snön framkallade t.o.m ett par svettdroppar. 

Nu hoppas jag att alla fotgängare fortsätter jobba på med att trampa upp fina stigar åt mig och mina likar, jag har ingen lust att flytta in i spinningsalen på mer än deltid, någon timme skogscykling varje vecka ska det väl gå att skrapa ihop även fortsättningsvis.

Tandrehab vecka 4: "Mummel mummel, återbesök i januari"

En månad efter kraschen och det första tandläkarbesöket så var det återbesöksdags idag. Jag var uppsatt för ett sensitivitetstest för att se om det finns nåt liv i de misshandlade tänderna. Tandläkaren satte en liten elektrisk mackapär mot tänderna, riktigt obehaglig grej som framkallade ilande smärta. Tand 1, 2 och 3 på högersidan svarade fint. Likaså tand 1 och 2 till vänster, de två som slogs sönder mot stenen. Däremot 3:an ville inte riktigt vara med och leka, kände inte ett dugg där. Inget jag tänkt på sådär till vardags, men tydligen är nerverna skadade, fick dock inget besked om vad det innebär annat än allmänt mummel om "vänta och se". Nya röntgenbilder togs för just den tanden, syntes inget särskilt där, så det är visst bara att avvakta. Sattes upp för ännu ett återbesök i januari.

Har fortfarande en del problem med ilningar i tänderna, fast det blir bättre vecka för vecka. Kalla och väldigt varma drycker går fortfarande bort (som jag saknar mitt kaffe!!!), men allt behöver åtminstone inte vara kroppstempererat längre, både ljummet och halvsvalt funkar i dagsläget.

I övrigt så har jag läkt ihop hyfsat, har ett ärr på överläppen förstås och en viss hudrodnad där som väl kommer blekna med tiden. Snälla kollegan tyckte det såg ut som ett herpesutbrott, tack för den :) Handleden/strålbenet ömmar fortfarande vid direkt tryck, annars inga kvardröjande problem där. Så ja, jag är väl ungefär återställd till samma skick som innan vurpan.
I år lär det inte bli nåt mer besök i Tavelsjö, men nästa år ska jag försöka ta revansch på den där stigen. Undrar jag om mina tandskärvor fortfarande ligger kvar där vid stenen?

Jag kan marklyfta?

Ska jag våga hoppas på att jag fixar marklyft nu? Försökte lära mig i somras men fick mest bara hysteriskt ont i ryggen även med flugvikter på stången, därefter har jag hållit mig till raka marklyft istället som känns som en simplare övning. Gjorde ett nytt försök på vanliga mark idag, passade på att experimentera lite när jag ändå var ensam i friviktsrummet på IKSU - något som inte händer särskilt ofta för övrigt, men det är väl många som ligger kvar lite extra länge i sängen en snöig söndagmorgon.
Trappade upp vikterna försiktigt från 30 till 60 kg i tiokilossteg. Drog en ganska stabil 10:a på slutet, men det kändes att tekniken började bli lite väl svajig där så jag vågade inte öka mer idag. Men 60 kg tycker jag inte är så illa pinkat ändå, 1 kg mer än vad jag själv väger just nu. Den här övningen måste jag klämma in fler gånger framöver, jag tror det finns högre vikter i kroppen bara jag får tekniken att sitta.
Körde några set raka mark därefter innan jag gick över på rena överkroppsövningar resten av passet, blev så peppad av att marklyften gick så bra att det spillde över i alla andra övningar också - det blev ett grymt bra pass allt som allt! Promenerade hem med ett leende på läpparna efteråt, trots snödrivor och tvåsiffriga minusgrader, inte ens vintern kunde sabotera min härliga träningsbubbla denna söndag. 

3 timmar spinning (eller Har jag inget liv?!)

Ledig helgdag i december - vad brukar folk, som har ett liv, göra då? Shoppa klappar, baka pepparkakor, pynta adventsstaken...? Jag vet iaf vad folk inte gjorde denna förmiddag och det var att köra 3 timmar spinning på IKSU. Jag var inte först in i salen i morse, men definitivt sist ut efter att ha kört ännu ett stillastående distanspass.
Valet av träningsform var för övrigt inte särskilt svårt idag - iskall snöyra eller inomhusvärme? Värmen vann lätt!

Stigcykling - det är det här det handlar om

Jag tränar inte för att tävla, jag är inte med i någon cykelklubb, cykelpassen i skogen får gärna avbrytas av en och annan fikapaus, jag cyklar hellre tekniskt än fort och jag undviker helst stigar som klarar "barnvagnstestet".
Happymtb publicerade en så bra artikel om just det här idag: Den oorganiserade stigcyklingen, där finns också förklaringen till barnvagnstestet - tar man sig fram med barnvagn är det ingen cykelstig. Det är den här typen av cykling som blivit mitt största intresse, målet med allt är bara att ha roligt på stigarna på en cykel. Nästan alla mina pass kör jag endera just stigcykling eller som en förberedelse inför de där roliga skogspassen. Man kan kanske förledas att tro annat när jag skriver om wattbaserade testcykelpass, inte alltid så entusiastiska styrketräningssessioner och spinningpass som varar i timmar. Det andas väldigt mycket träningsfokus, förbättringar dokumenteras, passen planläggs med en tanke bakom. I slutändan handlar det dock för mig bara om att bygga upp kroppens styrka och uthållighet för att kunna cykla på de små stigarna när förhållandena så tillåter. Jag vill komma till det stadiet där jag i första hand inte stoppas av muskelklenhet eller dåligt flås, utan där det är skickligheten i att hantera cykeln i teknisk terräng som sätter gränserna för var jag kan ta mig fram och hur fort det går. Gärna med en flaska saft och några kakor i ryggsäcken, helst också med likasinnat sällskap.
Oorganiserad stigcykling alltså, det är det jag pysslar med och det är det min blogg handlar om, även om det ibland kan se ut som annat.