2016 - vad ska hända nu?

En titt in i spåkulan

Då 2015 inte direkt blev som planerat har jag blivit varse att livet tar sina egna oförutsedda vägar ibland. Det är kanske inte lönt att försöka rista framtida planer i sten eller driva upp förhoppningar och förväntningar till alltför höga höjder. Ty det är jobbigt att ta sig upp från ett platt fall. Men om jag lite försiktigt ska känna efter vad jag är sugen och osugen på under 2016 så kan min årsplan se ut nåt sånt här: 

Jag ser en endaste nummerlapp i min spåkula, den drar jag på mig 28 februari när jag åter ska försöka skida mellan Sälen och Mora, denna gång under hashtag #öppetspår2016. Det vore fint om det blev några kallgrader och endast snö som underlag denna gång, önskvärt vore också befintliga skidspår större delen av vägen. Då kanske jag tar mig längre än till Evertsberg. 

I övrigt lyser mitt sug efter tävlingar, tider och placeringar med sin frånvaro. Som vanligt. Det finns liksom inte där, jag bara fortsätter att njutningscykla istället. Inte ens låtsastävlingarna i Strava lockar, jag måste sakna några särskilda gener eller nåt, för ibland känns det som "alla" utom jag siktar på KOM:ar, träningstävlar och bokar in sig på lopp på löpande band. 

För att kunna njutningscykla ännu bättre vill jag komma någorlunda förberedd till barmarkssäsongen, därför har jag skaffat en trainer där jag klämt fast min landsvägshoj. Mer om detta inköp i separat inlägg senare. Förhoppningsvis ger det piggare ben och bättre flås innan våren! Just nu är skicket på mina ben rätt risigt nämligen.

Så snart snön drar sig tillbaka vill jag börja cykla i skog och berg igen. I juni drar vi till Spanien en vecka med förhoppningen att få cykla nerför ett par häftiga stigar, det vore gött att vara i hyfsad form då och ha samlat ihop några nerförsmeter på Enduron i förväg. 

Lilla Murtsertoppen vid Hemavan 2013.

Efter Spanien vill jag cykla nerför svenska berg. Järvsö är alltid roligt, i Åre har vi mycket oupptäckt ännu, toppturerna runt Hemavan lockar. Sedan finns där drömmarna om norra Norge,Andrea och Martin som bosatt sig i Tromsö har postat makalöst vackra bilder och filmer från bergen där uppe. Det ser ut som taget ur en drömvärld, lite för perfekt och snyggt liksom. En vacker dag måste jag få se det med egna ögon. 

Fast nu har jag nog drömt mig iväg lite väl långt. Allt det här hinner jag omöjligen med på en sommar! Nej, sansa sig nu lite! Men någon tur till något slags berg måste det bli i alla fall, får se var/hur/när bara.

Hemmavid vill jag cykla mycket mycket mer än under det gångna året, hänga med fler cyklister i skogen och bli snabbare, smidigare samt fika mycket! 

En stor tilldragelse mot slutet av sommaren blir downhill-SM i Bygdsiljum, vår närmsta bikepark. Kalasskojigt! Inte för att jag tänker delta, se stycket ovan om tävlingsolust, men det blir grymt häftigt att se de som kan cykla på riktigt! 

Om stjärnorna ställer sig rätt (och jag har tillräckligt mycket pengar+semester att ta ut) vore det kul med en cykelsemester under senhösten igen, det har varit en fantastiskt mysig tradition och något att se fram emot när dagarna blir kortare och kylan kommer över oss. Vi har fortfarande mycket osett på Gran Canaria eller är det månne dags för ett nytt resmål? Det får vi se, spåkulan blir dimmig så långt fram i tiden.