Cykla med Karin: [RR] Gran Canarias norra stigar

Northern trails

Dags då för tredje och sista rapporten (för i år) från Gran Canaria. Även den en tur med cyklar och guidning från Free-motion. Minibussen och de vindlande bergsvägarna började kännas bekanta, likväl for hjärtat upp i halsgropen mer än en gång när chauffören gasade på runt skymda kurvor och körde om långsammare bilar på löpande band på den smala vägen. Den kontinentala körstilen är inget för försiktiga nordbor. Vi tog oss ändå levande till toppen även denna gång, Pico de las Nieves. Det blåste kyligt så vi gjorde oss ingen tid för att titta på den disiga utsikten utan hoppade ut på stigen med en gång. Turen började på samma sätt som den förra, vilket var kul för nu kände vi igen oss och kunde köra på med högre fart där vi tvekat eller stannat förra gången!
Sällskapet denna dag utgjordes av de två äldre schweizarna vi träffat tidigare i veckan samt två finska tjejer från Helsingfors, guiden Andy var vi väl bekanta med vid det här laget. Grymt kul att träffa på andra bergscyklande tjejer! Det som är bra med de här trail-turerna är att grupperna hålls ganska små, vi var ju då sex stycken och det är sällan de vill boka in fler än så.

Efter vi hade tagit oss förbi den flowiga tallskogen (bilder och beskrivning i föregående inlägg) tog vi höger i en korsning där vi svängt vänster två dagar innan. Leden som följde var en blandning av flow med hopp och stenkrux de luxe. Hög fart blandades med nästintill stillastående cykling. Grymt kul. Sen avslutades partiet med en kanarisk vandringsledstrappa.

Finsk cyklist i spansk trappa.

Leden fortsatte sen genom lite småkuperad skog där vi fick trampa oss fram, en stigsnutt kände jag igen från förra årets topptur, vi passerade den stora och bland de inhemska kanarierna väldigt populära campingplatsen Llanos de la Pez och stod snart på randen till en mäktig krater formad vid öns födelse.

Riktig turistbild. Jag poserar framför Roque Nublo och Caldera de Tejeda.

Kanarieöarna har uppkommit genom vulkanisk aktivitet och på Gran Canaria finns flera stora kratrar som minner om detta. Stenstoden Roque Nublo och liknande formationer av basalt bildades runtom på ön där jordens varma innanmäte trängde ut genom jordskorpan. Det är mäktigt att se dessa efterlämningar idag. Tror denna krater hette Caldera de Tejeda om jag inte uppfattade vår guide fel och den uppkom för nå 9 miljoner år sen. På andra sidan bergen finns en annan stor krater från 13 miljoner år sen. För eventuella oroliga personer, typ mammor som råkar läsa här, så kan det framhållas att idag finns inga vulkaniska aktiviteter på ön, det senaste lilla magmaflödet ägde rum för några tusentals år sen.

Åter till cyklingen. Vi följde kanten av denna krater en bit, det var fortfarande en del trampcykling, innan vi åter skulle styra framhjulet neråt och "bara" åka cykel en bit. Turen summeras ihop till 1750 höjdmeter neråt, 440 meter uppåt och detta över en ca 30 km lång sträcka. Free-motion beskriver att turen är för "very experienced and technically skilled riders", den beskrivningen står på typ alla trail-turer och vi lärde oss att ta den med en nypa salt under veckans gång ;)

Pekande guide och en uppmärksamt lyssnande schweizare.

Lena i en spansk trappa.

Kort härefter började vi se det som den norra delen av ön är så känd för - grönskan! Det regnar mycket mer här än i söder, både markvegetation och diverse odlingar lyste smaragdgröna längs bergssidorna och i dalarna. Träden är fler och större och lövträden började dyka upp. Oändligt vackert.

Cyklingen var mer omväxlande här än på de tidigare turerna. Bitvis var det fortfarande brant, sönderbrutet, stenigt och torrt. Men på många ställen var det mer jordigt och därmed också mer vegetation; buskage och höga gräs trängde sig in över stigen och vi cyklade som i en grön tunnel. Vissa buskar var visst även väldigt taggiga märkte vi efter ett tag. Det blev hål både i kläder och hud. Sen rätt vad det var öppnade landskapet upp sig och vi följde en stig som gick böljande upp och ner för en bergskam. Jag svor fortfarande över partierna med hårnålskurvor och föredrog när stigen bara gick rakt ner i fallinjen, mycket lättare så. Uppför fick vi allt som oftast putta lite och på något ställe bära cyklarna på axlarna. Då saknade jag min snäppet lättare Enduro, Triggern var märkbart tyngre. Kan också vara att jag är lite för klen, men det känns bättre att skylla på en för klumpig cykel. 27,5 tums hjul hade den ju också, de är mycket tyngre än mina 26".

Putt, putt, putt.

Jag rullar spansk klipphäll.

Alltså utsikten, makalös!!!

Stämningen var väldigt god i gruppen, alla gillade den här terrängen och fick köra på i sitt tempo. Det skedde inga större olyckor på denna turen heller, det var väl egentligen bara en av finskorna som låg på marken några gånger men det skedde i låg fart och utan skador. Själv summerar jag ihop till noll vurpor under veckan, så går det när man håller sig inom komfortzonen.

Ännu en vacker vy, stigen skymtar alldeles i högraste kanten och dyker
sen upp igen på kullen där nere vid träddungen.

Samma träddunge som ovan ses till vänster.
Den rååååsa cyklisten är jag :)

Två schweizare på en spansk stig. Från ett av få tillfällen då jag lyckats smita
in före dem på ett stigparti och fick chans att fota dem framifrån.

Så småningom trillade vi ut på en asfaltsväg några kilometer ovanför byn Teror där vi skulle bli upplockade av minibussen igen. Lena drog av sin kedja just som vi skulle börja cykla väg men eftersom det bara gick utför hela vägen till byn gjorde det inget. Efteråt var vi både mycket trötta och mycket, mycket nöjda, både med denna dags tur och de två tidigare. Vi hade på tre dagar fått cykla typ 5,400 höjdmeter, längs stigar vi aldrig sett dess like av och aldrig kunnat drömma om ens. Gran Canaria är en riktig pärla till cykel-ö. Och då har vi nog fortfarande bara skrapat lite på ytan, för det finns massvis av leder kvar att upptäcka som går kors och tvärs över den lilla ön.