Det resten av sommaren har misslyckats med har augusti tagit igen med råge! Har längtat som en tok efter den här riktiga värmen och den gassande solen. Äntligen liksom. Min cykellust har väckts till liv, jag är sannerligen en sucker för de kruttorra, dammande stigarna som härskat den senaste tiden. Det är alltid bäst att få cykla i kortbent och kortärmat och kortfingrat i solsken! Så är det. Med vänliga hälsningar solskenscyklisten :)
Just denna tur gick bort till Umåker-skogen, genom grönskande omgivningar i motljus. Underbart för livsandarna. Sällskapet var det bästa tänkbara och myggen var fullkomligt frånvarande, vet inte om de lagt ner för säsongen eller bara har det kämpigt i värmen. Saknade dem åtminstone inte ett dugg. Enduron uppträdde exemplariskt, har cyklat så lite på den i sommar att det är som en ny uppenbarelse varje gång jag bestiger den nu, det är en underbar cykel, sanna mina ord.
Ett mål med turen var att inspektera skadorna efter avverkningen som ägt rum i Umåker-skogen, och det var en tråkig syn förstås. Mest svider det att omgivningarna runt Vedkastbacken mejats ner. Backen är ju kvar och stigen är ganska välbevarad, men ändå... Det var ju väldigt vackert där tidigare!
Närmare åt travet till, längs stigen som sammanbinder Vedkastbacken med motionsspåret såg det värre ut, såpass illa att jag försöker mig på att felanmäla det via kommunen. Det är inte okej att skogsröjarna lämnar massa högar av ris och sly tvärs över en befintlig stig. Skogsbrukets kvarnar är ändå inte så mycket att göra något åt, det är förstås bara tråkigt när de går lös på ens favoritskogar.
 |
| Efter och före bilder :/ Tagna på ungefär samma ställen. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar