Cykling utan regn men med sällskap

Ändå med drypande våta fötter

Tänk att regnet upphörde till slut, det blev rentav att solen orkade bryta igenom molntäcket för en stund. Skogen doftade gott, sådär friskt som den bara gör efter ett höstregn. Och banne mig om jag inte lyckades få till ett hyfsat bra cykelpass så pass tätt inpå det förra. Tre bra pass på en vecka. Jag vet inte när det hände senast, att sköldkörteln fuckat upp har sannerligen satt sina spår. En månad efter påbörjad medicinering börjar då blodproverna se mer okej ut i alla fall och jag kan flytta fokus från att bara få vardagen att fungera till att påbörja återuppbyggnaden.
Regnet har med råge mättat markerna, djupa pölar låg längs våra stigar. Fötterna fick finna sig i att plaska runt i vattenfyllda skor i princip från början till slutet. FiveTen Freerider må vara jäkligt bra och sköna cykelskor, men de suger åt sig vatten, mycket vatten, likt en riktigt tjock och fyllig disksvamp. Trots skotorken hade de knappt torkat upp sen den förra regniga turen.
Det var lite halkigt åt det vådliga hållet på sina ställen, det går för många rötter på snedden över stigarna må jag säga. Jag tycker bättre om när hjulen håller sig på den plats där jag placerar dem, det egna liv de får i väta är läskigt. Lena hanterade halkan bättre, hon har bra balans alltså och de stadiga Chunky Monkey-däcken gör kanske sitt till också. Sjukt kul att kunna cykla tillsammans på mer jämlika villkor igen, det har jag saknat! Och framöver lär det bli mer av den varan, MTB-säsongen är ju långt ifrån över ännu och även i år ska vi väl dessutom förlänga den med en tripp till värmen när det blir för mörkt och kallt här hemma :)