Skaren fortsätter ge oanade möjligheter till utforskande av annars omöjliga rutter att cykla. Upp och nerför små kullar av annars sönderbrutna stenhällar, över blöta myrhål och över otrampat blåbärsris. Snön bar mig (nästan) överallt. Vägvalen blev impulsiva och på nya marker, så till den milda grad att jag höll på att tappa bort mig i en skog annars lika välbekant som min bakficka. Ett litet äventyr några få stenkast hemifrån. Det är frihet alltså, rörelseglädje, cykeleufori. Dvs tills jag passerade ett stycke med uppstickande sly och pinnar, krak sa det och så satt bakväxeln fast i en eker helt plötsligt. Lyckosamt nog i väldigt låg fart! Fick växla upp några snäpp och bryta till växeln med handraft för att få den att löpa fritt från hjulet, blev lite mer tungcyklat därefter. Hrm. Får se om det går att rädda upp eller om jag äntligen ska få uppdatera mig till en Shadow-växel ;)
 |
| Kanske något som skulle gå att rusta upp till att bli en cykelkärra? |
 |
| Cykel mot gammal lada. |
 |
| Här går väl ingen stig va?! Eller jo, nu gör det :) |
 |
| Söta små videkissar. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar