söndag 7 juli 2013

Ännu en fantastisk cykeldag

Så sitter jag här ännu en kväll, utspilld i soffan med en känsla av total nöjdhet i kroppen. Cykling, sommar, sol - jag kan inte få nog av det!!
Lena och jag styrde ut hojarna mot Holmsund idag. Flera tekniska, trixiga och roliga stigar ligger ju där och bara väntar på att bli cyklade.

Vi brottades med myggor och spångest, den är allt liiite otäck den här.

Vi cyklade uppför, plattför och nerför på hällar av varierande grader av snällhet/stygghet.

Stigen vi cyklade ändrar karaktär många gånger om. Från de kargare hällmarkerna till den granrika trollskogen och allt däremellan. Bitvis nästan lättcyklat.

Andra bitar är mer utmanande. Lite sådär att man funderar över vad som är stig och vad är annat? Teknisk stigcykling är svårt, särskilt när man knappt kan urskilja en stig bland stenskravlet. Utmaningen är skoj dock!

Jag lyckades också döda av två hjärnspöken idag som retfullt hängt över mig sen förra sommaren. En i form av en liten trätrappa, den andra en klipphäll med flera små avsatser - båda ser otäckt branta ut och förra året vågade jag icke cykla utför dem. Idag körde jag båda. Utveckling är vackert, det är så värt att återvända till gamla stötestenar och besegra dem, tydligare tecken på att man går framåt i cyklingen går inte att få.

Efter allt slit i skogen väntade så belöningen på solvarma klippor vid havet. Underbart! Vattnet var väl friskt för ett dopp egentligen, men solen värmde upp oss efteråt och det blev en fin avrundning på den långa, utmanande turen. En så otroligt fin dag det blev, jag är mer än nöjd och jag blir in i själen lycklig av såna här dagar.


3 kommentarer:

  1. Förstår din spångest, själv lider jag av värsta sorten, spången på bilden ser hemsk ut, ryser när man ser stolparna längs sidan
    //Andreas

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den är faktiskt en av de värre exemplaren häromkring, den där spången. Det är alltför lätt att föreställa sig hur man tappar bort framhjulet och kraschar in i en av stolparna. Bra ställe för lite terapiarbete.

      Radera
  2. jo utveckling är vackert, speciellt när man dödar sina hjärnspöken på det sätt du gjorde. Både trappan och hällen (som i mina ögon såg fullkomligt livsfarliga ut) besegrade du med total säkerhet och full kontroll. Imponerande och inspirerande!!
    /L

    SvaraRadera