Hemma från fjällen

Tre dagar till fjälls gav tre äventyr av väldigt varierande karaktär. Cykling + fjäll är verkligen en strålande kombo. Ska förstås redogöra för turerna dag för dag, men ikväll bjuder jag bara på några teasers.

Drar till fjälls - igen!

Så var det dags igen, cykel och cyklist drar till fjälls för andra gången denna sommar. Eller sommar och sommar förresten, höstkänslan är påtaglig och i fjällen lär det ha slagit om. Siktet är inställt på Hemavan och peppen är på topp!!

Någon borde göra något

Hösten och blötheten har slagit till, surhålen har blivit djupare och vattnet kallare. Någon borde göra något! Årstiden är som den är, men surhålen kan faktiskt överbryggas - kvällens projekt blev att bygga en spång och stena några mindre blöthål. Och vi valde att göra det under den regnigaste, blåsigaste, mörkaste kvällen man kan tänka sig. Livet som skogscyklist är sådär måttligt glamoröst en sån här kväll.

Men det blev bra till slut!!

En fin septemberkväll

Finfint i skogarna ikväll. Tog en solotur genom Umåker och Röbäck. Lugnt tempo, spanade efter svamp, njöt av kvällssolen.

Kroppen känns fortfarande rätt mör efter utförsåkningen, så det var bra skönt att ta en stillsam runda för mig själv. Andas lite skogsluft och bara få igång cirkulationen. Verkligen en fin kväll och en härlig cykeltur.

Löprunda med älgmöte + några fler DH-bilder

Jag älskar att träna i skogen! Närkontakten med naturen, frånvaron av trafik/folk, tystnaden och förstås, de där sällsynta mötena med skogens invånare. Snörde på skorna för en lugn jogg runt Grössjön. Cykling är otänkbart idag, ty träningsvärken är brutal och jag tror inte jag skulle kunna hålla fast i ett cykelstyre idag. Hur som helst, när jag rundat nästan hela sjön hördes det omisskännliga ljudet av stort djur som trampar fram genom skog. Stannade till och spanade in genom björkslyskogen där något rörde sig och jodå, visst var det en älg som stegade fram där inne, 30-40 meter ifrån stigen. Hon stannade till och vred huvudet åt mitt håll. Parabolöronen riktades rakt emot mig. Så stod vi där och tittade på varann en bra stund. Tänkte att hon borde känna lukten av mig, svettig och sunkig som jag var, men om hon gjorde det så brydde hon sig inte - för snart började öronen pejla in andra ljud och sen bockade hon ner huvudet och började mumsa på vad det nu var hon hade hittat för gott på marken där och bökade sig vidare in i slyskogen i sakta mak. Sa jag att jag älskar att träna i skogen?

Fick förresten några fler bilder ifrån gårdagens downhill där jag själv också fastnat. Slänger upp dem här till allmän beskådan :)

Downhill i Bygdsiljum

För att sammanfatta gårdagens utflykt till Bygdsiljumsbacken.
Kollade in ledkartan innan avfärd, eldsjälarna som dragit igång bygget har jobbat hårt och fått till flera nerfarter av varierande svårighetsgrad. Som den totala novis jag var såg det betryggande ut att det fanns lätta alternativ.

Vädret var lite småsurt men vad spelar det för roll när man möts av ett glatt och välkomnande gäng på plats. Så det var bara att haka fast sig i liften och rulla uppför berget.

Maria hade inga problem med liften.

De rutinerade skidåkarna hanterade förstås bygelliften med bravur, jag som åkt lift vid bara ett tidigare tillfälle hade lite mer problem och stöp förstås på direkten när bygeln skulle lossas från cykeln. Raka motsatsen till graciöst men landningen i barken var mjuk. (Jag gick i backen även vid nästa försök men därefter gick det bättre.)

Hopsamling av gänget på toppen. Peppen, och för min del också skräcken, var på topp inför det första åket. De trevliga grabbar som kände till backen sen tidigare delade generöst med sig av tips och guidade oss nerför de olika lederna.

Gav oss på det maskinbyggda spåret till en början. Otroligt snyggt byggt med velodromsvängar och hopp. Medelsvårt enligt beskrivningen men man kan rulla sakta igenom alltihop även när man är ny och försiktig. 

Det var ingen brist på färgglada prickar i backen.

Rätt så snart började vi släppa på bromsarna och kunde satsa lite hårdare över kullarna och i kurvorna.

Andrea flyyyyger.

Glädje!

Kollade också in de övriga lederna i anläggningen. En medelsvår och småstökig stig med spångpartier inne i skogen - riktigt rolig och något av en lerfest i blötan. Även fruktansvärt mjölksyraframkallande! Benen stumnade totalt långt innan man var nere på platten igen.

När vi blivit lite varma i kläderna kollade vi in den svarta/svåra stigen som är under uppbyggnad. Det blev inte många meter cyklat efter den kan jag säga. Tokbrant, höga drops, stökig, tvära kurvor och snorhal. Nja, jag befinner mig inte riktigt på den nivån ännu.

Sen fanns också den röda medel/avancerade singletracken som snirklade sig nerför berget mitt i skidpisten. Bitvis hyfsat brant och i kombination med leran och det blöta gräset gick det knappt att varken styra eller bromsa. Ett par greppiga DH-däck hade varit att föredra framför mina Mountain Kings. Här gjorde jag väl också min värsta vurpa för dagen när framhjulet gled iväg och jag tumlade iväg några varv nerför backen. Det var rätt skönt att ha ryggskydd och fullfacehjälm.

Flest åk blev det i maskinspåret - och vilka framsteg vi gjorde under dagen! Från det fegbromsande förstaåket till att satsa över hoppen och svischa fram genom velodromerna. Sinnessjukt kul!

Det var en otroligt lärorik dag och det var väldigt nyttigt att få hårdtesta XC-hojen och se vad den faktiskt klarar av. Som förväntat så har jag fortfarande inte hitta gränsen för hur långt man kan pusha den, det är fortfarande jag som är den begränsande faktorn. Visst hade det varit kul att ge sig på backarna med en riktig DH-hoj istället, men det känns mer fostrande att jobba med den cykel jag vanligtvis cyklar på. Återstår att se om det går att överföra något av helgens lärdomar till stigcyklingen.

Några länkar om Bygdsiljumbacken:
http://www.bygdsiljumsbacken.se
http://bygdsiljumdownhill.se/
Bygdsiljumsbacken på Facebook
Film på youtube som visar några av nerfarterna

Första gången i downhillbacken

Lördagens äventyr var verkligen minnesvärt: downhill i Bygdsiljum. Första gången någonsin som jag körde liftburen utförsåkning. Den initiala skräcken byttes snabbt mot sprudlande glädje - det var helt galet roligt! Kameran hängde förstås med i backen, men jag återkommer med en större bildvisning imorgon för nu ska jag och mina nya blåmärken ta och knyta oss för natten.